till alla USA au-pairer: när du kommer hem får du ingen hjälp.

Inte för att stressa upp er eller göra er oroliga.
MEN, bara så att ni vet, när ni kommer hem från USA bör ni ha ett jobb eller ha blivit antagen till en högskola.
När man har befunnit sig utanför EU i ett år räknas det som att man "inte har gjort någonting", visst det är en erfarenhet, men det hjälper dig inte när det kommer till A-kassa, Alfakassa eller något liknande.

Jag är lyckligt lottad som har det bra ställt, pengar undanlagda och en familj som alltid ställer upp.
Men alla har det ju inte så.
Tycker detta system är riktigt galet, om man som ungdom har varit iväg och kommer hem, och vill jobba, så får man ändå ingen hjälp innan man hittar ett jobb. Sjukt.
Så finns det människor som går hemma och inte ens letar jobb eller vill ut jobba som får tusentals kronor i månaden, är det inte galet?

Jag har jobbat sedan jag var 16 år, många helger och alla somrar sedan dess, och nu heltid som au-pair under ett år, men det svenska systemet skiter fullständigt i det.

Jag vill inte börja på en utbildning som jag inte är 100% säker på, varför slösa sina CSN pengar och ev. studieskulder på något man kanske inte vill?
Medan jag tänker ut vad jag vill göra, ja, då får jag klara mig helt själv.

kärlek.


Question.

Lite blandad info.

Nar man ar i "matchningsprocessen", alltsa nar man ska fa en vardfamilj sa blir man tilldelad en i taget som man sedan valjer att tacka ja eller nej till. Skulle man bli tilldelad flera stycken och gangen tror jag det skulle blir lite for mycket pa en gang, sa jag tyckte att det var bra som det var. Jag tackade nej till 5 familjer innan jag hittade min som jag bor hos nu.

Lonen ligger pa ca 180 dollar/vecka, tror det ar ungefar samma i de flesta organisationer.
Forutom lonen ska du fa gratis boende och mat, jag har turen att ha fri mobiltelefon (vilket de flesta har) och fri bensin ocksa. De flesta au-pairer betalar sin egna bensin men inte nar dom kor barnen nagonstans.
Sa i princip skulle jag kunna spara 180 dollar i veckan, det gor jag sjalvklart inte. Det blir fika med kompisar, shopping och ata ute. Men att spara ihop till en weekend och aka ivag nagonstans ar inga problem! De enda gangerna jag har behovt ta av sparpengar/andra pengar an au-pair lonen ar nar jag var pa Hawaii samt i Miami.
Las Vegas, Grand Canyon, LA, Yosemite har allt betalats med lonen. Billigaste ar om man ar nagra stycken som hyr en bil sen delar pa bensinen. Men till LA hittade vi en flygbiljett for 115 dollar, och fran den flygplatsen ar det latt att ta sig in till stan med tunnelbana.
Aker man inte ivag och reser mycket sa har man verkligen rad att bowla, trana pa gym, bio och massa annat som nagon skrev.

Question.

Vilken organisation ska jag valja?

Som alla sakert redan vet sa har jag valt att aka med Cultural Care au-pair, vilket jag ar glad for!
Nagon skrev att dom hade hort att man kom till en usel skola, att det inte ar sakert man far en plats pa flygplanet m.m.
Sjalv upplevde jag au-pair skolan som helt okej, lararna och lektionerna var jattebra och maten var helt okej ocksa. Schemat ar sa spackat sa man kommer knappast tanka pa att sangen inte ar lika skon som den du har hemma i Sverige, och sen ska du spendera 4,5 dagar pa skolan. Det ar ingenting, plus att du traffar sa himla mycket roligt folk dar, visst skolan kanske inte haller samma standard som ett * * * * * - hotell men det finns absolut inget att bryta ihop for.
Jag vet 3 au-pairer som inte kom med sitt plan, men det var for att dom missade planet. Det var alltsa deras eget fel, dessutom fixade cultural care in dom pa nasta plan som gick 20 minuter senare, dom fick egen special skjuts fran New Yorks flygplats till au-pair skolan utan att behova betala nagot extra. Sa som jag uppfattar det sa ar cultural care en valdigt erfaren och serios organisation som gor vad som kravs for att deras au-pairer ska kanna sig nojda.
Hade jag akt ivag som au-pair en gang till sa hade jag absolut valt cultural care som organisation igen.

Question.

Hur ar det att vara ivag ett helt ar? Med vanner, familj, nytt land osv.

Jag tror att nastan alla au-pairer kommer ha svara dagar, da allt kanns piss och du vill bara hem till vanner och familj som forstar hur du kanner. Men jag kan nastan lova att minst 95% av alla dagar under ert au-pair sa kommer ni njuta, ni kommer vara tacksamma och glada over att just NI far uppleva och se allt detta.
Ett ar kan kannas lange nar du aker ivag, och forsta manaden tyckte jag krop fram i snigelfart. Men sa passerade jag nog nagon sorts grans, och tiden bara borjade flyga ivag. Jag hittade massor av saker att gora pa dagarna, massa vanner att umgas med och aven fester och saker att gora pa helgerna.
Nar en manad hade passerat tankte jag: "herregud, ska jag vara har i elva manader till?" "jag har bara varit har i en tolvtedel..." men jag tror nastan alla au-pairer tanker sa.
Det ar som att flytta, byta skola, och dessutom familj. Klart det tar ett tag att komma in i allt och att trivas. Men ge det tid, det ar det vart.
Och tank hur stolta ni kan vara over er sjalva nar ni ar klara med ert ar, och hur sjalvstandiga ni kommer kanna er. Ni klarar er helt sjalva i ett land dar ingen pratar ert modersmal hur coolt ar inte det!?

Question.

Lite blandad info, alla mojliga fragor i en enda rora.

Vanner:
Det ar ganska latt att hitta au-pair vanner har, da ALLA ar i behov av vanner. Man ar hel ny i ett nytt land, och det ar en stor grej. Allt du gor, gor du for dig sjalv.
Nar man val har hittat ett fatal vanner sa blir vannerskaran ganska snabbt valdigt stor, KUL! tycker jag. Jag kanner folk fran nastan hela varlden i massa olika aldrar. I borjan, tacka ja till allting. Jag har sagt det forut, men det ar mitt absolut sakraste kort till att skaffa vanner. Och erbjud aven och foresla saker sjalv.

Engelskan: Oroa er inte, man snappar upp engelskan sa himla fort och allt sitter dar nanstans i bakhuvudet. Visst, i borjan kan det vara svart att prata i telefon och att lyssna pa sin rostbrevlada kan kanns omojligt. Men det slapper, jag lovar. Din vardfamilj VET att du kommer fran ett annat land, att engelska ar ditt andra basta sprak sa det ar klart dom kommer ha forstaelse nar du fragar saker. Dina vardbarn kanske kan gora narr av din brytning ibland, men vad gor det? Sant man far bjuda pa ju, amerikanska killar tycker dessutom att en accent ar jattegulligt ;)

Fester: Houseparties, houseparties och ater houseparties. Ni kommer bli inbjudna pa galna fester sa smaningom, och det ar ruggigt kul! Det finns aven underage klubbar dar man kommer in om man ar 18 ar. Har aven sett att det finns 16 ars klubbar ocksa. Tank pa att det ar olagligt att dricka alkohol om du ar under 21, jag har pratat med min vardpappa om alkohol och nar vi har bbqs osv har hemma sa bjuder han mig pa margaritas, vin och ol. Det handlar inte om att vi vill bli stupfulla har borta och det har min vardpappa forstatt att jag inte ar ute efter heller.

Question.

Har du nagra bra fragor man kan stalla till sin blivande vardfamilj?
Jag fragade sa mycket jag kunde komma pa, ett schema pa hur du jobbar bifogar dom alltid i sin ansokan.
  • Ar du t.ex. ledig pa helgerna kan du fraga om du ALLTID ar det eller om det ar ett skiftande schema.
  • Har jag tillgang till en bil och hur mycket far jag anvanda den? Betalar jag bensinen i sa fall?
  • Vill ni att jag ska vara hemma nagon speciell tid pa vardagarna resp. helgerna?
  • Ar det jag som kommer laga maten?
  • Finns det nagon bra skola i narheten dar jag kan ta mina credits?
  • Nagot gym i narheten?

    Det finns massor med fragor, givetvis fragade jag mycket om barnen. Om dom har nagra aktiviteter dom gar pa, om dom ar blyga och har svart for att acceptera nya medlemmar i familjen, vad dom gillar for mat, musik, filmer osv.

    Finns ganska mycket man kan fraga, men punkterna ovan ar lite fragor som man kanske inte tanker pa men som man inser ar ganska skona att redan ha svar pa nar man kommer fram.

Question.

Ar det svart att skaffa vanner som au-pair? Kanner man sig mycket ensam?
Jag tyckte att det var ganska latt, det ar klart att det ar olika for olika manniskor. Jag kande att nar jag kom hit sa vagrade jag sitta hemma med min vardfamilj 24 timmar om dygnet, sa jag forsokte vara sa mycket framat som det bara gick.
Jag gick pa au-pairmotena som anordnades. Tackade nastan alltid ja om jag blev medbjuden pa nagonting, fest, bio, fika eller vad som helst.
Idag har jag har jag traffat vanner som kommer sta mig nara hela livet.
Forsta veckorna var jobbiga, det tror jag att dom ar for alla nya au-pairer. Det handlar mest om att se mojligheterna som finns har, forsoka skaffa en umgangeskrets och planera saker sa att man har mycket att se fram emot hela tiden.
Vannerna och saklart vardfamiljen ar dock A och O for att aret ska fungera.
Tips:
Ga pa ALLA (eller sa manga) au-pair moten som du bara kan.
Be om andra au-pairers telefonnummer/mailadresser och ring/maila dom. Forsok planera in sa att ni kan ses.
Var glad och framat, det ar mycket lattare att fa kontakt med nya vanner om du inte ar sur och ledsen.
Fraga den forra au-pairen/nannyn om det finns nagon om dom har mycket vanner. Au-pairer kommer och gar lite da och da, sa kanske har den gamla au-pairen som ska aka hem fortfarande vanner som ar kvar i USA.
Forsok att pa au-pair skolan umgas en del med tjejer/killar som ska bo i samma omrade som du, och hall sedan kontakten.


Vet inte vad jag skulle ha gjort utan dessa tre underbara vanner.
Anja, Jag, Kristina och Kathrin i Las Vegas.

RSS 2.0