om att aldrig växa upp.

För någon vecka sedan var jag en riktig klåpare.
Skulle pumpa bakdäcket på min älskade cykel.
Pumpade det på tok för hårt så slangen och ehm, ja, hela däcket sprack.
Ska aldrig mer låta mig själv pumpa däcken på min cykel.
Papi hämtade cykeln och lämnade in den på nån cykelverkstad, där han efter alla mina cykelincidenter säkert är god vän med alla i personalen.
Cykeln var fixad, papi lämnade cykeln till mig så jag kunde använda den igen.
(Så jävla bortskämd är jag)
Började jobba 07.00 morgonen därpå, hade suttit uppe och sett Bayern München slå ut Real natten innan, lagom trött så att säga.
På vägen till jobbet hoppar kedjan FYRA gånger.
Vad gör jag?
Ringer pappa.
Tyvärr hade han glömt sin mobil i bilen.
Men, det jag ville komma till.
Hur tänker jag?
Kedjan på cykeln hoppar. Jag ringer pappa. Vad ska han göra åt det?
Jag var helt övertygad om att han redan var på väg till jobbet, så vad ska han göra åt mitt kedjeproblem?
Ville nog bara höra: "Opp, opp, opp. Det är sånt som händer, vi får spänna kedjan ikväll, ring till jobbet och säg att du blir några minuter sen"
Med händerna fulla med olja kom jag in på jobbet 6 minuter för sent, inte så farligt ändå.
Vill aldrig växa upp och alltid tänka likadant.
"Det löser sig om jag ringer pappa"

Heja.

I förrgår skulle jag tvätta ansiktet samt borsta tänderna.
Spolade i karlns kran i lyan i Malmö, mitt spolande i kombination med lite stopp i handfatet gjorde att det snabbt blev vattenfyllt.
Ska givetvis hålla på med mobilen samtidigt som jag borstar tänderna...
Plums!
Ehm, jag kunde skaka ut vatten ur mobilen i ungefär 20 minuter.
Högtalaren fungerade inte.
Fanfanfanfanfan.
Torkade den på ett element över natten, fungerade felfritt på morgonen.
iPhone <3
Igår åt vi lunch på Hilton (dör så sjukt gott det var, desserthörnan var magisk).
Det fanns små knäckebröd med massa ostar, nötter och honung.
Nomnom.
Råkade lägga mobilen i en stor klick honung.
Bra Matilda.
Men den funkar fortfarande.

Värsta på länge var dock hemresan.
Alltså. Män som klipper naglarna är bland det äckligaste jag vet.
Jag är väl medveten om att ni gör det, men jag far illa av bara tanken på det.
Självklart sätter sig en kille mittemot mig på tåget OCH KLIPPER NAGLARNA.
Klöktes.
Skickade en bild på det till Kenny och han tyckte väldigt synd om mig.
Kändes lite bättre, men klöktes fortfarande.
Så lade han ner saxen.
Pfjuu, jag spydde inte.
Så tar han upp en nagelfil och filar naglarna.
Allvarligt, vem gör sånt på ett tåg?
På sätet han satt på låg både nagelbitar och "nagelmjöl" när han hade hoppat av.
Bitarna ramlade ner rätt så snabbt på golvet, men ser ni mjölet?
Förstår ni hur perverst det var?


.

Skaffat såntdära instagram dåva.
Tack vare Erri, såklart.
Misstilly heter jag om ni uppskattar blandade bilder mer än glesa uppdateringar i en värdelös blogg.

Alarmet står på 05.30.
Jobb 7-10, sen skola. Hoppla!
Men, jag är bättre på såna dagar än lediga dagar.
Mer om det en annan gång.
När jag inte är trött och svamlig.
Natti.


hårigt.

Mitt bruna (läs: råttfärgade) tråkiga hår fick sig en uppfräschning idag.
Råkade visst bli blond igen.


.

Första gången jag drabbades av kramp var det i ena vaden, den högra om jag inte minns fel.
Det var på högstadiet, vi hade varit på Sandra i Kalmar och dansat hela kvällen, härliga tider.

Morgonen därpå sa jag till pappa att jag hade fått en blodpropp i benet och att vi nog var tvungna att åka in till sjukhuset.
Kramp gör himla ont hörrni.

RSS 2.0