.

"Det känns alltid lite lättare att andas efter en helkväll med dig Matilda"

Right back at you.

Du är fantastisk.


kärlek.

hur bra får en dag egentligen vara?

Varning för ett sånt där patetiskt inlägg "idag har jag..." "livet är underbart..." osv.
Jag har varnat er, så inget whinande, tack.

Trots några ynka timmars sömn vaknade jag upp relativt lätt.
Möttes av en nyvaken Annahita, bums iväg mot Guldfågeln Arena. Hämtade ut två gratisbiljetter till matchen mellan Kalmar FF och AIK nästa vecka. Älskar gratis, älskar att vara snål smålänning.

Promenix till stationen, mötte Andreas och hade ett par bra timmar med den herren. Sushilunch, nomnom. Fick mina nya älskade Converse som jag ska trampa sönder likt mina andra par. Tack snälla!
Hittade en ny favoritbutik som har en massa prylar. Pärlor, tråd, knappar, oljedukar, färg, papper, pennor, sushigrejer, massa saker som främjar ens kreativa sida. Fint!
Fika på Ekelunds. Ett avsked på stationen, förstår fortfarande inte hur han kan flytta till Norge, nåväl. Avskedet gick okej, våra timmar var så himla bra att man nästan glömde varför vi sågs.

Hem, intag av koffein, skitsnack med pappsen.
- Jorden ska tydligen gå under på lördag enligt någon profet.
- Jasså, vem haur saagt dee?
- Jag vet inte, nån profet.
- Ahopp, då mauste jau spela golf både torsda å freda då.

Ska snart hoppa på min cykel och bege mig till mitt andra hem på Norra Långgatan. Blir bjuden på fisk hos Lisen, kvällspromenad och Grey's på det. Fantastiska tisdag. Fantastiska människor som jag omges av.

Dagen har varit så pass bra att människor som har haft en dålig nästan borde bli arga på mig och min energi.
Jisses, vad skönt det är att vara frisk igen.
Förutom hostan, då.



kärlek.

...och så har man fått böla idag också.



kärlek.

hur man sover bort en helg.

1. Du umgås mycket med någon från Norrland, som är sjuk.
2. Du fångar upp Norrlandsviruset från norrlänningen.

Sen känns det ungefär som att någon har slagit dig med ett baseballträ i huvudet och du ligger klubbad i soffan en hel helg. Fii fan.
Jag var utanför dörren ca 2 timmar i lördags och orkade se Kalmar FF slå Häcken med 2 - 0 på den nya arenan. Vi behöver ju inte nämna att jag både höll på att frysa och hosta ihjäl mig, men det var det värt.

Det där Norrlandsviruset tar ca fyra dagar på sig att gå igenom hela kroppen och plåga dig så att det värker i varenda lem. Men sen är det borta, kvar finns bara en envis hosta, men det går ju att leva med.
Har för den nyfikne snittat ca 13 h sömn per natt.
Torsdag, fredag, lördag, söndag åt fanders.
Men nu är jag back on track och i helgen kommer Mallan Brallan från Stockholm, finbesök i lilla Kalmar, woop woop!
Tisdag innebär dejt med Lisen. På onsdag har Frida bokat in mig, fantastisk vecka, jaaaaråå.

Skola också, såklart.


Reunion, de luxe. I helgen alltså.

kärlek.

om att bli en man.

Jag älskar öl, jag älskar tv-spel och nu är jag sjuk och så jäkla vek att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Aldrig känt mig mer som karl.
Väntar bara på att jag snart ska känna ett extremt behov av att klia mig i den nedre regionen och rapa högst av alla på förfesten.

Igår kändes det lite bättre när världens bästa pappa kom hem med sushi till mig, och med Veronica Maggio i hörlurarna är det ändå inte så illa att vara hemma och känna sig ynklig, vek och patetisk. Som en sjuk man.



kärlek.

home is where the heart is.

Nu är Norra Långgatan HEMMA.
För där bor mitt hjärta.



kärlek.

om brist på sömn och dess effekter.

Nog för att jag har väldigt nära till skratt, (pappa säger att det är viktigt!) men någonstans borde en gräns dras, på riktigt.

Igår morse vaknade jag relativt tidigt (läs: tvingade mig själv upp för att pallra mig till skolan). Redan när jag vaknade tänkte jag på hur skönt det ska bli att få gå och lägga sig på kvällen. Då är det illa.
Ett par timmar på förmiddagen försvann, tyvärr lapade jag mer kaffe och sol än kalkylering, så kan det gå ibland.

På eftermiddagen tog jag, Malin och Annahita sällskap hemåt. Vet inte hur vi kom in på det men Malin började prata om någon från Kungarna av Tylösand.
Jag: - Nää, jag har aldrig sett det. Jag vet bara vem Nemo är.
Annahita: - Jaa, men Nemo vet då alla vem han e. Hitta Nemo. (Med extremt mycket ironi i rösten)

Vi dog nästan av garv. Jag fick kramp i käken. Ont i magen. Min hals började värka om möjligt ännu mer efter helgens skrattande.
Så. Himla. Övertrötta.
Så. Sjukt. Dålig. Humor.

Kvällen spenderades på Kolonigatan med världens finaste granne. En tetrapak med vin senare var jag på väg in mot stan för att möta upp Erika och co. Lika mycket som jag längtade efter att få sova på morgonen, lika lite ville jag gå och lägga mig samma kväll.
Öl, vänner och uteservering. De, de e nice.
Jag fick testa på att vara DJ också, ruggigt svårt ska ni veta!

Ehh. Idag ska vi inte prata om mitt tillstånd. Absolut inte bakis. Men jag hostar slem, g r ö n t slem. Eww.
Jag vet att jag får skylla mig själv som har tränat med halsont och dricker alkohol, är lättklädd och sover för lite trots att min kropp sa ifrån redan i början av veckan.

Men vet ni? Det är så kul att leva så det är så himla värt att ligga hemma idag och pimpla te med tonvis av honung.
Tills imorgon ska jag vara frisk (lycka till Matilda!) för då står nya trevligheter på schemat, för att inte tala om lördag.

Om man kan tänka sig frisk så är det vad jag ska pyssla med resten av dagen.



kärlek.

om lite för bra helger.

Malmö känns som hemma. Kusinernas lyor och Miros place känns som hemma. Mina fantastiska vänner jag har där nere gör att det känns som om jag har bott där, betydligt längre än ett par månader.

I helgen har jag spelat så mycket SSBB att tummarna värker. Jag har fått umgås med min galet vackra och höggravida kusin + sambo. Jag har skrattat så mycket att halsen värker. Och jag har lättat på mitt hjärta och fått så kloka ord sagda till mig av bröderna Stevanovic. Och jo, jag har även druckit på tok för mycket alkohol. Så kan det gå.

I vanliga fall brukar jag drabbas av en gråtattack på vägen hem. Ja, fina pokerkrappar, jag är av det kvinnliga könet.
Gråtattacken var inte ens nära den här gången, förmodligen för att jag vet att jag snart kommer åka dit igen, men också för att mitt liv i Kalmar numera känns fantastiskt. Det blir liksom ingen jättekontrast mellan städerna och hur jag trivs i dem.
Lisfis är nästan helt inflyttad i lyan, i morse mötte Annahita mig med världens största leende och Malin är min trogna "handlarkompis" som förgyller min matinhandling något oerhört. Kalmar är bra, på riktigt.

Världens segaste dag i skolan, men ändå hur kul som helst, livet och alla dess känslor är märkliga.

Vad jag, Emma och Theresia skrattade åt i lördags.




kärlek.

om hämnder som är ljuva.

Som de flesta vet startade Annahita upp min mens, efter år av uppehåll. Är inte så bitter, längre. Men ändå.
Nu är tösabiten sjuk. Väldigt sjuk faktiskt.
Vem som har smittat henne är en gåta vi alla har funderat på.
Karma?
Visst, hon slänger extremt mycket skräp på marken, men njaae, SÅ sjuk borde hon inte bli av det.

Igår kom jag på det, mitt under föreläsningen, BOOM.

Jag spenderade en fantastisk påskhelg i Alsterbro med släkt och vänner. Min moster som varit sjuk ett tag hade fortfarande en fruktansvärd hosta och snuva.
Min teori gällande Annahitas sjukdom är således; jag fångade upp moster Mias virus, men smittas inte själv, utan överförde det bara till Annahita.

Givetvis som en hämnd för det där med mensen.
Hämnden är riktigt ljuv. (Krya på dig!)




kärlek.

RSS 2.0