om en magkänsla åt någon annan.

När någon berättar något, som i många människors öron låter som en fantastiskt kul och spontan grej, men som ger mig en magkänsla som säger att allt kommer skita sig.
Det är inte okej, inte alls.
Har nog inte hänt att jag känt så på år och dar, men när jag säger anledningarna högt för mig själv (och andra) att det kommer skita sig, så ser jag det så klart framför mig. Kristallklart faktiskt.
Inget jag hoppas kommer hända, givetvis.
Eller jo, på ett sätt, för det är då man lär sig.

Men när Tilly är negativ till en spontan resa, händelse, ett infall, något som verkar häftigt, då kan det inte tas på allvar, Tilly gillar ju själv sådana saker, väldigt mycket.

- Hörru, du borde verkligen inte åka. Tro mig.

Till lite muntrare nyheter:
Lisfis är hemma från Thailand, det är så kalas som det kan bli. Nu ska vi hänga mycket, vi två, tillsammans, med snabbtomas på friskis, med Denise, med andra fina människor, men mest hon och jag. Lycka.
Jag har fått tillbaka lite pluggmotivation, eller ganska mycket. Tror inte ni förstår hur segt det var att komma tillbaka efter jul, men nu krossar vi statistiken och det är en sån sjukt underbar känsla.

Har tappat stinget när det gäller mitt "vanliga" bloggande. Läs boken: Hundraåringen istället.
Jag släppte den inte förrän ögonlocken inte gick att hålla uppe längre och sved som om en halv påse sand hällts över dom.
Kväll nummer två var jag tvungen att lägga ifrån mig den för att spy, kaskadspy. Jag och italiensk mat ni vet, kan inte hantera det, måste hetsäta, mår illa, spyr.
Förstår fortfarande inte hur jag kan bli sugen på pasta gång på gång på gång på gång... Ja, trots att jag för det mesta kaskadspyr efter att ha svalt alltså.

Das ist alles.



kärlek.

Kommentarer
Postat av: Erri

<3

2011-03-24 @ 11:06:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0