.

Människan är ett flockdjur, så givetvis mår vi bra av att umgås med andra människor.
En av mina största rädslor är att bli ensam, den rädslan tror jag att alla har.
Men hur kan man vara så livrädd att man gör vad som helst för att inte vara ensam, accepterar att vara i ett halvkasst förhållande, umgås med människor man egentligen inte älskar att hänga med eller telefontrackar "polare" för att man hela tiden måste höra någon annans röst och inte känna sig ensam?
Jag förstår verkligen inte. Inte alls.
Ensamhet. Smaka på ordet. Säg det högt några gånger, det är inte så farligt som ni tror.

När jag är ensam dansar jag, sjunger, jag målar naglarna, duschar oförskämt länge, testar sminkningar, lockar håret, dricker te, massvis med te, läser, alltifrån bloggar till kurslitteratur till romaner.
Jag tror det handlar om era rutiner. Jobba, komma hem, kolla TV, käka, sova. Klart att det inte är så kul, testa något annat då. Något som bryter rutinen, åtminstone någong dag i veckan. Det är jag också livrädd för; rutiner.
Hua.
Och planera inte så förbannat mycket, planer spricker ofta och då blir man bara besviken.

Hur ska ni dessutom kunna uppskatta umgänge fullt ut om ni aldrig är ensamma och verkligen får sakna att umgås med vissa människor?

Nu ska jag dansa, för jag är ensam hemma.
Det är inte så illa hörrni.
:)



kärlek.

Kommentarer
Postat av: Word.

Word.

Word.

And word.

2011-03-30 @ 16:42:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0