om sälen.

Jag tog mitt pick och pack och drog till Sälen ett par dagar.
Hallelujah.
Luften är av ett helt annat slag där uppe, jag njöt verkligen av att andas, vattnet smakar himmelskt gott och snön och kylan känns inte alls lika överjävlig som den gör här hemma.
Jag anlände till ett hus där femton sköna människor välkomnade mig med öppna armar, gillar't.
Boendesituationen, atmosfären och känslan jag överhuvudtaget fick av att entra den lilla gulliga villan påminde väldigt starkt om min tid i London.
Fint, fast givetvis inte på samma sätt. London var London och med andra människor, fina människor.

En tolv timmars lång resa hindrade varken mig eller några andra i huset från att gå all in, redan första kvällen. Galet kul, mådde som jag förtjänade dagen efter, upp och hoppa, käka lite, duscha och snart redo för en ny utekväll.
Andra kvällen blev om möjligt ännu roligare och slutade med efterfest hos en välkänd komiker och hans manager.
Mitt nya namn efter denna kväll blev Matilda Özztergren. Ehehe... Inte alls som ni tror, faktiskt.
Drog på mig skidorna dagen efter, lagom ringrostig efter tre års uppehåll men jag tog mig ner ett par åk i alla fall.

Dagarna gick så galet fort, men allt som allt hann vi med lite skidåkning, tre utekvällar och massa umgänge.
Ska bli kul att få hem herr Vennerberg till Kalmar snart igen!

Just det.
På vägen hem tåg jag nattåg.
1. Gubben i hytten bredvid snarkade såg att min vägg skakade, jag skojar inte.
2. Jag är lite smått besatt av knäckebröd och råkade smula ner hela min säng, somna i brödsmulor - fail.
3. Köpte en tidning, efter att ha bläddrat igenom halva insåg jag att det var exakt samma som jag köpte och läste på ditvägen - fail.

Aldrig mer nattåg.











kärlek.

om att eventuellt vara lite för bekväm.

Förra veckan kom Annahita på besök.
Efter en tvätt- och städmorgon sprang jag fortfarande runt i nattlinne.
Precis när fröken Ljungqvist anlände var jag på väg ut i trapphuset och upp en våning, fortfarande i nattlinne.

- Hej!
- Ehh... Hej... Springer du runt i nattlinne och bara underkläder i trapphuset?

Jag lyfter på nattlinnet och visar röven.

- Underkläder? Sånt använder inte jag.
- ...

Ja, hon tycker att jag är lite för bekväm i hennes sällskap.
Men jo, hon gillar mig ändå.
Faktiskt.



kärlek.

om pissmånaderna.

Egentligen vill man bara kaskadspy på detta väder, dessa månader, denna perioden, varenda jäkla år.
Suckade högt av lättnad när jag insåg att januari äntligen är över. Vad erbjuder den månaden? Januari? Allvarligt?
Alla har ångest över julkilona de lagt på sig, kaos på gymmet, pissigt väder, utraskning av granar, ångest över vad man ska göra det kommande året eller ångest över att man är fast i samma rutin - detta året också.
Februari är inte heller mycket att hurra för.
Man måste verkligen anstränga sig för att kunna njuta av tillvaron.
Igår bokade jag tågbiljett till Sälen, skidor och trevligt umgänge ett par dagar.
Idag bokade jag och frugan biljetter till Håkan Hellström i Malmö.
Båda dessa saker inträffar i just februari, plötsligt känns det som om den här månaden kommer kännas lite lättare att ta sig igenom.
Småsaker kan tyckas, men ack så underbara.

Nya kursen i skolan är betydligt mer intressant och känns en aning lättare än den förra, skönt.
Sen har frugan, Erri, hjärtat, Trassel, Lisen, vadninuvillkallahenne typ flyttat in hos mig (åtminstone ett par dagar i veckan). Det underlättar fruktansvärt mycket.

Den här långa vintern känns inte så jobbig längre.



kärlek.

RSS 2.0