...

Insåg just att jag är galet dålig på att ta emot komplimanger.
Eller blir man dålig på att ta emot en komplimang, beroende på vem som ger den?

KOM IHÅG:
Säg bara tack nästa gång. Du behöver inte säga något tillbaka, Matilda.

kärlek.

note to myself:

JAG ORKAR INTE INTENSIVPASSEN.

Anna-Stina är förmodligen den ettrigaste lilla friskisledare jag har mött. Hennes intensivpass måste vara i klass med övningar från lumpen, om inte värre.

kärlek.

klåpare.

♥ Linn och jag värmde pizza i ugnen. Ni vet sån god halvbakad pizza från Italia. Jam jam.
Eehm... Brandlarmet gick. Och nej, vi brände inte pizzan.
Upp på en stol, vifta som en idiot med en tidning framför larmet, Linn rusade och öppnade i princip varenda fönster. Lyckades hitta någon knapp som stängde av det extremt höga tjutandet.
Det går bra nu, joråsåatt...
Jag vet inte vad som hände. Inte ett enda litet spår av brända matrester i ugnen, lägenheten är ju flyttstädad för inte alls länge sen.
Något gick snett i alla fall.
Kul att något händer, kan jag tycka.
Mina grannar uppskattar det nog inte lika mycket (tur att jag är släkt med halva lägenhetshuset).
Nu ska vi snart sätta på musik också. Aj löve maj nejbours.

kärlek.

get on that pig and hold on tiii-ii-iiight.

Linn är här.
Vi tittar mest på detta klipp.
(Och ja, vi går runt och nynnar på låten. Konstant.)

Baaaby monkey, riding on a pig baby monkey...



kärlek.

om valet.

Känns orimligt att skriva inlägg framöver utan att ens nämna valet.
För mig känns det såhär:
Det är sjukt att ingen vågat ta diskussionen, när det redan i förra valet, visade sig att invandringen var och är en viktig fråga. Galet och otäckt att det behövde bli på detta viset.
Sverige har sagt sitt.
Kan bli en knäpp på näsan till övriga partier, eller en lärdom för alla som röstade på SD när de får se hur mycket de kommer att uträtta under denna mandatperiod. Eller både och. Jag hoppas på det sistnämnda.
Nu skulle jag kunna kräkas på alla som diskuterar resultatet.
Jag önskar att jag var mer insatt, antar jag.
Eller så önskar jag att folk kunde bli så ettriga och engagerade som de är nu, INNAN nästa val, och inte efter.

Tack för mig.

kärlek.




det där med att fylla år.

Först: Tack snälla för alla samtal, SMS och gratulationer på facebook. Ni är fina.

I våras satt jag i Flat 34 i London och fick en panikattack när jag insåg att jag fyller 22 i år. Erri, Mallan och Fia lugnade ner mig. Tack än en gång.
Igår var det dags, 22 pannor. Det gick bra, jag fick ingen panik, ingen alls.

Jag fick en cykel istället, med en fin nyckelring.



Förtidsrösta, duscha, plugga, tagga, utgång. LÖÖÖÖRDAG, för fan.

kärlek.

om en syster som har helt värdelös syn.

Debatt på tv4.

- Åh, kolla! Reinfeldt skelar...
- Nä? Är han pittögd?
- Jaa, eller? Vänta... Han har emaljöga!
- Nää. Lägg av.
- JO! Kolla då. Googla Reinfeldt emaljöga.
Googlar.
Inga träffar.
- Faan...

Lite senare:

Jag läser någon blogg.
En tjej har köpt en datorväska och lagt upp bild på den.
- Vems blogg? Fan vad snygg plånbok!
- Eeh, lagom storlek på plånboken. Det är en datorväska ser du väl?
- Hehe, jaha...

(Tack för att du får mig att skratta, det behövs)

kärlek.

update.

Nu moppar hon golvet.
Ja, NU.
22.44. Hon moppar golvet. Sinnes.

om något som vällde över.

Jag älskar att lyssna på människor, alla människor.
Vänner, bekanta, folk jag knappt känner. I USA njöt jag av att lyssna på varenda kotte som hade något att säga. För där pratar dom överjävlarallt (förlåt). Jag kan sakna det.
Ja, okej. Jag lyssnar mer än gärna, så länge jag känner att jag kan lära mig något utav det dom säger, eller hjälpa dom.
Så har det varit, väldigt länge.
Jag lyssnar, försöker alltid hjälpa till med att reda ut problem och svårigheter oavsett om det gäller det privata livet, arbetslivet eller något annat.
Men så kom jag till en punkt där jag insåg att jag aldrig berättar om jobbiga saker själv. Om någon frågar mig så viftar jag helst bort det och tränger undan allt.
Öppnar mig lite inför några få människor, men inte alltid jag gör det heller.
Så himla himla fel.
Jag blev yr.
Svimfärdig.
Huvudvärk.
Spänningar.
Stress, stress, stress, stress.
Stress över att vara alla till lags, över att säga nej till en utgång, en fika, för att jag hellre vill sitta hemma själv och tänka, ha min egna värdefulla tid.
Det är ju inte jag, jag säger ju aldrig nej till roligheter?
Ett doktorbesök, med röntgen, EKG, blodprover och andra tester.
- Du är frisk.
Tack och lov.
Stressen har släppt lite, och det känns inte lika jäkligt längre. Det är okej att inte vara på topp varje dag. Och jag ska börja berätta för fler om jag inte mår bra. Och det är okej att säga nej, ibland.

kärlek.

om en klåpare till syster.

Igår fick jag systerbesök från Oskarshamn. Trevligt, som vanligt.
Medan jag satt på biblioteket och präntade in så mycket som möjligt om allt som har med företagsorganisationer att göra, gick den andra fröken Östergren på stan.
Ni som känner henne vet att skor är en av favoriterna på shoppinglistan.
Vad kom hon hem med?
Ptja, lite tröjor, en klänning, någon jacka, en vårjacka kan tilläggas, så ni förstår eftertänksamheten under hennes shoppingrundor.
Skor då?
Jajjemän. Ett par kängor, på REA! 40%, kalasbra.
Skulle genast invigas, på med dom och iväg till Maxi för att inhandla lite gott till kvällen.
Vi går över parkeringen och in mot svängdörrarna. Ett ungt par går precis bakom oss, och killen säger:
- Tau bått prislappen pau skoon.
Hanna fryser till is, och hennes ansikte kan numera liknas med färgen någonstans i en rödskala, hur högt eller lågt i rödskalan hon placerade sig låter vi vara osagt, för denna gången.
- Asså, ja måste sätta mig här en stund. Har dom gått? Fy faaaan, vad pinsamt. Jag dör.
Jag vek mig av skratt. Kunde knappt stå, min träningsvärk i magen efter intensivpasset på friskis dagen innan gjorde inte saken bättre.
Hon lugnade ner sig, till slut.

Jag frågar mig såhär i efterhand: Hur kan en kvinna, ägare till över 80 par skor, glömma att ta bort prislappen? När ska hon lära sig?

Klåpare.

kärlek.

något annat jag skrattar åt.

DETTA

&

DETTA

&

en massa andra från samma sida.

Tack, Oleg.

kärlek.


I was a virgin. WAS!!!!

Igår satt jag och några vänner och skrattade åt detta klipp. Förmodligen alldeles för länge.



kärlek.

once upon a time, I was a ginger.

Ser ni hårfärgen? Om mitt leende (asgarv) på bilden är äkta? Om jag är glad på riktigt? Allvarligt?
Våga inte ens tro det.
Herregud.



kärlek.

ehehehehe.

Fick precis mail från Destination Gotland:

Nu väntar ett annat Gotland att upptäcka – Gotland bortom sommaren.

Say what?

Öarna stängs igen efter sommaren, dör ut, går i ide. Gäller både Öland och Gotland, punkt.
Vi älskar er för att ni lever hela sommaren, gör oss lyckliga, får oss att bete oss på ett inte alltför hälsosamt sätt, men sen är det slut - som en sommarflirt.
Det räcker så.

Mailet fick mig dock att tänka på Gotlandsdagarna i juni detta året. Ta mig tillbaka? Snälla?









kärlek.

om kvällsliga samtal.

Igår kväll satt pappa och jag och hade ett helt vanligt kvällssamtal, om allt och ingenting.
Vi pratade svamp, jag var och plockade igår, skickade ett MMS, pappa trodde inte att jag hade plockat rätt.
Eeh, jag har plockat svamp i åratal, jag VET hur trattkantareller ser ut. Eller?
Äh, än har ingen dött i alla fall. Eller? :S

Och sen pratade vi städer.
Jag berättade att jag gillar Malmö.
- Nää fy faan, man höur ju ente va dom säär dä nere... Å sen taur de sån tid å ta sej runt överallt.
- Pappa, jag bodde där i ett år, cyklade nog aldrig mer än 20 minuter i sträck. Malmö är inte så stort till ytan.
- Jo fyy, hä i Kalma taur de tio minuter så haur du kört runt staun.
- Ehm, njae... Inte riktigt va. Och vadå? Inte hör vad dom säger?
- Jao, man festår inte ett ord av va dom säär. Som om de hade gröt i hela munnen...
- Som om dom förstår vad du "säär" då?
- Säger, sa jag.
- Ja, vi säär väl det.

kärlek.

RSS 2.0