om helgen.

REUNION.
Jag har varit så lycklig i helgen. Tjejerna kom, mina tjejer från året i USA. Vi grät, såklart. Det är inte ofta man gråter av lycka.
Massa sightseeing, vilket var bra även för mig, då jag har varit rätt så dålig på att titta på alla sevärdheter den här staden har att erbjuda. Kan numera stolt(?) bocka av London Bridge, Tower of London och platser från filmen "Notting Hill" på min to do list.
Helgen fick mig att inse hur länge man kan leva på bara lycka. 45 minuters sömn och 8 timmars jobb när man vaknar hade jag aldrig klarat av om det inte var för just det; lyckan.
Dagarna gick alldeles för fort och jag saknar dom redan, inget chockerande alltså.
Vi tycker om varandra, mycket. Och vi är extremt snälla mot varandra.
Tanja: "Anja, you're kinda cute. But you don't look special. Everyone looks like you."

kärlek var det ja.

om lyckan, och disney.

Min lycka har gått för långt, mitt humör har smittat av sig. Disneylåtar spelas hej vilt. Det är sådana vi blir när lyckan tar över, jag och mina flatmates. Disney är vackert.
Lejonkungen är en favorit, likaså Aladdin. Men högst på listan står Eric, från Den Lilla Sjöjungfrun. Han är den allra främsta. Vi är olyckligt kära hela bunten. Alla låtar blir så speciella när han är med.

Men, så börjar vi prata om lite allvarligare saker. Aladdin, som sagt.
Visst är han arab?
Vår erfarenhet av araber kommer ifrån gatan där vi bor. Alla kvinnor bär burka. Killarna visslar efter varenda kvinna/man med bröst.
Aladdin har en fez på huvudet, hänger med en apa och en elefant. Jasmine har i princip inga kläder på sig, alls.
Vi förstår inte.

kärlek.


om tjejen med kollen.

Ni vet redan det om passet, jag vill egentligen inte förödmjuka mig själv med det en gång till, det är som det är.
För några dagar sedan kastade jag tre teskedar i papperskorgen, samtidigt lade jag tre servetter i diskmaskinen.
Idag försökte jag sätta kaffebryggaren på kassan. Det gick sådär.
Jag har tydligen lyckats blanda ihop dagarna rätt rejält, mina underbara, fina, fantastiska tyska tjejer kommer hit, till London, IMORGON. Jag hade räknat med finbesök på fredag kväll, bra Matilda.
Jag har haft det stressigt, okej?
Denna veckan jobbar jag 68 timmar, det är mer än vad de flesta jobbar, gruvarbetare, kassörskor, frisörer, till och med mer än vad pokerspelare "jobbar" (:
Men, nu är jag så jäkla glad att jag är stressad och rör ihop det ibland. Det är underbart att inte ha så stor koll och sedan få sådana påminnelser.

"See you tmrw girl!! ;)"

Så löd meddelandet som fick mig att inse hur det ligger till.
Det blir alltså reunion imorgon, ni förstår inte hur lycklig jag är just nu. Ni gör verkligen inte det.

kärlek.



om grannlandet.

Det har dykt upp en sak till som jag måste pränta in i mitt huvud.
På jobbet har vi en hel del skandinaviska kunder. Svenskarna blir alltid lika glada och lättade över att de slipper prata engelska med mig. Lite galet det där, italienarna och fransmännen pratar glatt på med sin usla engelska, medan svenskarna, som faktiskt är duktiga gärna låter bli.
Nåja, svenskar i all ära. De jag vill prata om idag är danskarna, som också är flitiga besökare av restaurangen.
De är trevliga, alltid muntra och oftast sugna på något av våra bakverk som de har sett i skyltfönstret. Jag blir glad av dom. Varje gång några danskar kommer in ser jag till att få ta deras order, servera och sköta betalningen. Social som jag är frågar jag alltid något mer än bara: "Are you ready to order?"
I dessa fall, med danskar vill säga, blir det oftast: "Åh, är ni från Danmark? Jag är från Sverige."
Deras leenden växer.
De svarar: "Ja."
Sedan säger de några långa, helt sjuka, osammanhängande(?) meningar som är totalt omöjliga att förstå.
Det händer varenda gång.
Trots ett gammalt förhållande där danska svärföräldrar ingick och trots att jag bott i Malmö och spenderat flertalet utekvällar i vårt kära grannland så förstår jag inte vad de vill säga mig.
Jag måste sluta tro att jag förstår danska.

kärlek.

om att bli lurad.

Igår lyssnade jag på nollåttorna i lägenheten.
- Inatt ska vi ställa om klockan.
Jobbigt, en timmes mindre sömn. Men samtidigt kände jag mig lite glad. Ljusare tider, snart sommar, klänningar, bara ben, mer sol, mer uteserveringar, ni fattar.
- Åh, vårtid.
Sagt och gjort.
Jag ställde för övrigt klockan ännu tidigare, just inatt, för att kunder ha dykt upp precis när vi har öppnat, tänkte att det är skönt att ha några minuter till godo.
Vi öppnar kl 07.00 på söndagar.
Jag var på jobbet kl 05.12.
Man måste vara där kl 06.30.
En timma och arton minuter tidig.
Man skulle inte alls ställa om klockan inatt.
Jag litar inte på nya människor. Man blir lurad, okej?

kärlek.

om veckan, hittills.

Fortfarande sjuk.
Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte har behandlat min kropp särskilt bra den senaste tiden. Jobbat, massor, trots att jag har varit halvkrasslig, inte sovit ordentligt, powerwalkat, och sen kom den där dagen, ni vet då man klär sig i grönt och firar någon Patrick. Precis, den dagen. Den blev lugnare för min del än för alla andras, men ändå. Så nu mår jag ännu värre. Jag får skylla mig själv, JAG VET.
De s k monsterkurerna som man kan köpa på apoteket här är inget att ha. Nu ska min arma kropp få vila, på riktigt. Jag ska bli frisk.

Annars så har jag råkat visa brösten (igen) för någon man utanför lägenheten. Måste pränta in i huvudet att det faktiskt går folk utanför huset här, dygnet runt, och att man kan se in i lägenheten när jag har lampan tänd, trots att det är kolsvart ute. Nåja, han blev rätt så glad i alla fall.
Dagen därpå gick min bh sönder på jobbet. Fråga mig inte hur.

kärlek.

om det positiva med den här jävla förkylningen.

Jag får hostattacker, typ varannan timme.
Igår fick jag en på jobbet, jag hostade så att tårarna rann, fick gömma mig bakom baren. Det var (o)lyckligtvis bara en familj som såg mitt missöde. De gav mig £3.50 i dricks, trots att deras frukost ingick i och med hotellvistelesen. Idag mådde jag ännu sämre, dricksen flödade. Inte så ovärt att vara sjuk ändå.
Chefen tvingade mig dock att gå hem två timmar tidigare, MÅSTE vara på topp imorgon, viktiga människor kommer på besök.

På tal om dricks förresten, så blev tjejerna på Smålandcoffee bestulna på sin idag. En uteliggare plockade ur all dricks ur skålen trots att Mallan ett flertal gånger frågade vad han höll på med. Sedan bad han om ytterligare 50 pence och en kaffe.
Till sist hade han gett sig på deras hand gel, undrat om den var drickbar. Människor i London, de är för härliga.
Historien slutade med att någon annan kund såg hela händelsen och gick och köpte tjejerna varsin glass som plåster på såren, tjejerna började gråta. Var det någon som sa ordet blödig?

Fick just några bosnianska huskurer från min vän Miro, ni minns honom va? Ska snart iväg och köpa på mig allt vad han har skrivit. Han kan, den där Miro.
Nyss hemkommen från Thailand är han. Lyckades alldeles utmärkt med sitt uppdrag - att få en normal dygnsrytm igen, och att frossa thaimat. Grisen var hans smeknamn under veckan och det ryktas att han smällde i sig 2 - 3 huvudrätter innan han gav sig på efterrätterna. Han hann tydligen med att fylleboxas också, på riktigt alltså, i en boxningsring.



Till sist lyckades han förstöra både sin mobil och sin kamera. Trevlig semester!

Miroth - säger:
va mktmkt full o skulle pissa, så sa dom åt mej att ja inte skulle gå i vattnet me kameran o telen i fickan, men ja skulle visa dem att d va inga problem.

kärlek.


om att vara virrig.

Jag har haft lite mycket att stå i, varit stressad, tänkt på annat, oroat mig för onödiga saker; som att mitt pass går ut i maj 2011, fast jag hade bestämt mig för att det gick ut i maj detta året. Jag måste ha drömt det, eller så intalade jag mig det och såg det som en ursäkt för att få besöka Sverige en gång i vår, nåja, ingen skada skedd.

På pluslistan:
Nästa vecka blir det reunion med mina tjejer från mitt år i USA.
Den 8e april blir det dubbelt systerbesök! Hjärta.
Jag jobbar, massvis, men trivs fortfarande kanonbra.

På minuslistan:
Jag är sjuk, Erris fel. Hon har varit sjuk ett par dagar, jag vaknade en natt och hostade. Erri var också vaken, hostade också, såklart.
- Nu är jag också sjuk, din jävel. Sade jag, halvt sovandes.
- Mmm. Svarade Erri, som att hon inte kunde bry sig mindre.
Fy fan.

I landet som i princip är uppbyggt av te(?) är det brist på olika tesorter. HUR!?

kärlek.

om talet.

Trots att jag tyvärr inte kunde vara närvarande på min kära systers födelsedag så var jag givetvis ett samtalsämne under middagen. Emelie höll ett litet tal, eller, hon läste direkt ur en av hennes gamla dagböcker. JAG STOD MED.

"Hej. Jag har två systrar, en heter Matilda och en heter Hanna. Mamma och pappa är oftast på Hannas sida. Hanna kommer nog bli väldans söt när hon blir stor. Därför snor jag hennes kläder. Hoppas vi kan fortsätta vara vänner när vi blir stora, då kan vi prata om kärlek och trosskydd. Matilda kan jag inte uttala mig om än, hon är för liten och saknar kunskap..."

Jag känner mig mycket hedrad. Tusen tack!

kärlek.

om disneys snyggingar.

En helt vanlig söndag med Mallan. Vi tittar på Bo-Ko, fnissar, dricker te, ja, det vanliga helt enkelt.
Vi börjar prata om Disney.
- Skönheten och odjuret är så fin.
- Ja, och han blir så snygg när han blir förvandlad i slutet.
- Mm, så ståtlig och fin.
- Men, Erik i Den lilla sjöjungfrun... Han är så jävla snygg.
- Skoja inte. Så fin.
- Åh. Kåtslag på honom.
- Mmm...
Tystnad.
- Han i Pochahontas ser otäck ut.
- Ja, han ser ut som nån jävla översittare.
- Usch.
- Aladdin, arabäckel.
- Mjo, fast han höjs ändå lite för att han kan sjunga så bra.
- Men det är ju en bög som sjunger.
- Jöback?
- Ja.
- Men han är också fin.
- Ja, men vilka mer från Disney finns det?
- Jag vet inte, hur ser killarna i typ Törnrosa och Snövit ut?
- Jag vet inte, vi får kolla upp det.
- Men Herkules, fy fan. Så slemmig.
- Han finns ju också. Ja, usch. För bastant.

Samtalet slutade med att vi kom fram till att Erik är den snyggaste disneyfiguren. Bruna ögon istället för de där blå och han hade varit en lätt tia. Han ser ut som en jag-vet-inte-att-jag-är-snygg-men-är-det-kille. Sånt gillar vi. Lite stekarvarning, men han funkar absolut.
Prins Erik finns numera som skrivbordsunderlägg på Mallans dator, vi är kära i en kändis, precis som på mellanstadiet.



kärlek.

PS. Jag har jobbat som en idiot. En ynka ledig dag på 12 dagar. Stressigt, tidiga morgnar, men ack så roligt. Jag trivs verkligen. Nu har jag dock två dagars ledighet som skall utnyttjas, väldigt väl. Inga problem när man vaknar pigg som en lärka kl 07.02!

om den gamla vanliga tilly.

Back to normal.
Jag är blond igen.
Håret är egentligen alldeles för risigt idag för att få vara med på bild. Vad gör man inte för er skull?
Ni ska givetvis få se det tillsammans med mitt ansikte, någon gång. Det får bli en dag då jag inte har gått upp klockan 05.00 och jobbat i konstant stress i 8 timmar. Dröjer ett tag så att säga.
Men, jag har bara varit brunett i ett par månader, så bilder på mig som blondin finns det gott om. Se så, snoka och leta lite nu.

Mallan: Seven days... Seeeeven daaaaays... Haha.


kärlek.

om kossan.

Jag sjunger högt, ofta och gärna. Igår var en sådan dag då jag sjöng det mesta. Allt från "Öppna din dörr" till "Ironic" till "Du gamla, du fria" till "Seaside" till "Piff och Puff", det slutade med att jag nynnade på någon gammal låt:
"Vem är störst och vackrast i skogen? Hmm.. Lalalala, Bo?" 
Kunde inte riktigt komma på hela texten, men melodin satt, som en smäck. Mallan kände igen den, undrade vilken låt det var. Jag berättade att jag trodde den var från något gammalt barnprogram jag brukade titta på.
Vi googlade. Fann: Bo-Ko. Ding!
Mallan kände också igen honom, den där kossan med röda hängslen.
Vi var givetvis tvungna att se ett avsnitt, tack gode Gud för youtube.
Chock.
Vad tittade man på som liten egentligen?
Redan när introlåten var över undrade jag vad detta var.
Vem är störst och vackrast i skogen? Jo Bo, Bo-Ko.
Vem är välbevandrad och mogen? Jo Bo, Bo-Ko.


Välbevandrad och mogen?
Så vitt jag vet var jag max åtta, nio år när jag tittade på detta. Visste jag verkligen vad välbevandrad och mogen betydde då? Ville jag vara i vetskap om det?
Mallan och jag tittade på varandra, med öppna munnar.
Programmet satte igång. Bo skulle ut och fiska, han fick tag på någon sköldpadda vid namn Tage, som lät påtänd. Tage pratade om geiser, såna på Island ni vet. Men visste jag vad det var i början av lågstadiet?
Mallan och jag kom fram till att detta var något barnprogram, fast för vuxna.

Sen undrar jag vart jag får allt ifrån? Varför börjar jag nynna på en sjukt gammal låt, från ett barnprogram?
Nåja, titta nu på introt till Bo-Ko, och minns.



kärlek.

om staden.

Fördelar:
SOL!
Jobbet.
Mina flatmates.
Festerna.
Wagamama.
Kaffet.
Shoppingen.
Ökningen av bloggläsare.

Nackdelar:
Man får aldrig reda på när stora saker händer, t.ex. att Johnny Depp var här i fredags. Why God, WHY!? Jag vill hitta en sida där allt viktigt som händer i London står. Det var en viktig grej.
Killar, pojkar, män, whatever, vet inte hur man köper byxor som sitter bra. Bootcut? Snälla.
Det regnar ibland.
Det finns mycket duvor, jag hatar fåglar.


Du kan ju höra av dig nästa gång du är här, okej?

kärlek.

om konversationer, i london.

- Nästan inga asiater har dålig hy.
- Nää, jag vet. Konstigt.
- Men du vet han på Waitrose?
- Vem?
- Han som jobbar i kassan. Han har skitkass hy.
- Men han är väl inte asiat?
- Nähä, vad är han då? Sneögd?
- ...

kärlek.

PS 1. På nya bilder jag blir taggad i på facebook kan jag se lite rödlätt ut, att gå från mörk brunett till blondin igen var en process som höll på en hel helg. Jag är alltså inte rödhårig längre, så mycket har England inte påverkat mig, ännu.
PS 2. Det är vår, med stort V. Ni kan komma på besök nu.


RSS 2.0