i taket lyser stjärnorna.

Så mycket som var olikt, det totalt motsatta till och med.
Men, så mycket som var/är/kändes precis likadant. Likajävladant.

Nittio minuter lång.

Om ni såg den, skulle ni kanske förstå, lite grann. Kanske.
Inget jag begär, tror eller vill(?).

Jag hatarhatarhatarhatar cancer.

I taket lyser stjärnorna, som sagt.

kärlek.

om jobb och sånt.

Det är svårt att blogga när det är sommar.
Nåväl.

Jag har varit i Stockholm ett par dagar. Det har varit fint, så himla fint. Och kul, och fnissigt.
Tack vare människor som jag har lärt känna från huvudstaden så har jag slutat tänka "dryga jävla nollåtta" om alla som öppnat truten och visat sig prata rikssvenska.
Linn, Mallan: Jag tycker om er.
Fia: Varför är du bosatt på Gotland när jag är i Stockholm!?

Fyra dagars ledighet.
Imorgon väntar jobb.
Förra veckan jobbade jag och Erika tillsammans. Underbart.

Jag: Erika, håll dig på din post! (Hon hade kassan)
Erika: Jag skaaaaa... Ehehe.
Kund: Vadå? Har ni bestämda platser?
Erika: Ja, vi har ett schema för kassan. Ingen vill sitta här frivilligt.
Kund: Är det sant?
Jag: Mjo, det är typ lika illa som att ha eldvakten i lumpen.

(JA, VI KÄNNER ALLA VÅRA KUNDER)

Fast sen, framåt eftermiddagen kom det in några kunder som vi inte kände.
De talade mycket dålig engelska. Gissar på att de var fransmän. Jag hjälpte dem att fylla på deras mobiler, svara på massa frågor och visa var saker fanns. Service, kallas det.
Så såg de förvirrade ut, igen. Letade efter något. Jag sökte ögonkontakt, en av killarna började stamma något oförståeligt.
Då klev, den enda, kvinnan ur gänget fram:
- Huna.
- Sorry?
- Oh... Eh. Hööna?
Jag blev stum. Ville dra ner mina arbetsbyxor, peka, och säga:
- Höna?
Men så gav någon av männen ett ljud ifrån sig:
- Pip. Piip, piiiip.
Sen började den tredje flaxa med armarna.

Jag visade vart den färdiggrillade kyckligen ligger.



kärlek.

om att vara ego?

TILL EMELIE:

Jungfrun

Människor med solen i Jungfrun är över lag en svårlirkad samling, med sinne för detaljer och tveksamhet inför förändring – inte ovilja direkt, men ett ordentligt mått betänk­samhet.

SVART PÅ VITT.
Jag klarar inte av förändringar. Emelie. Mitt stjärntecken. Jag kan inte rå för det. Punkt.

När andra flyttar, gör slut, eller "bara" byter jobb. Jag kan bryta ihop. Eller jubla av lycka. Jag kan liksom inte hantera förändringar på ett vettigt sätt.

Men, sen kan jag själva fara och flänga lite som jag vill. Göra slut. Byta saker. Flytta. Förändra saker i min tillvaro helt enkelt.
Helt utan att bry mig om vad andra tycker om det.

Nähä. Om man skulle sluta vara ego kanske?

kärlek.

om en flickig afton.

Äntligen lite kvalitetstid med Erri.

- Men MissTilda, om du har käkat sallad till lunch kanske vi ska käka nåt annat ikväll?
- Mjo, det är sant.
- Räkor? Gillar du det?
(Lät som räkguden själv på hennes ton)
- Ja, det blir super!

Väl hemma:

- Ehm, kan du visa mig hur man skalar? Jag har typ glömt... Ehehe.

HEJ DU SÖTA.



kärlek.

om augusti och musik.

Way out west i Göteborg i augusti.
Älskade Mumford & sons, Håkan Hellström och Lykke Li.

Malmöfestivalen i augusti.
Band of Horses och Oskar Linnros (samt umgänge med härligt Malmöfolk).

Augusti kommer bli en bra månad. Så det så.

Jag har fortfarande inte tröttnat:



kärlek.

PS. Idag har jag gjort en "Miro". Smörjt in mig med olivolja och försökt pressa i solen alltså. Det gick sådär.
Jag luktar förbaskat illa också.
Usch.

förresten.

Vi. Jag och Mallan alltså, pratade om läger och sånt. Jag gillar läger, har jag fått för mig.
Jag vill åka på vuxenkollo.
Men vuxenkollo i mitt huvud (paddla, grilla, sovsäck, lägereld, gitarr, sköna människor, mys, mat, vin, öl osv) är inte detsamma som vuxenkollo enligt google.se.
Jag vill inte gå på ett diabetesläger eller fira någon random människas 50-årsdag.

Fan.

kärlek.


om sånt som är fint.

Två leenden, så stora, så fina. Mungipor som sträcker sig nästan till öronen. Det gick inte att missa glädjen som uppstod på Öland idag. Där, mitt bland alla turister, mitt i hettan, bredvid släpet med texten: www.kopingsvik.se, där stod Malin. Malin Aggemo. Eller Mallan. Eller Pippi för den delen.
Hon är fin.
Hon har varit saknad.
I fem timmar (som kändes som en) fnissade vi, åt glass, solade, badade och pratade om allt och inget.
Jäklar vad fina sådana här dagar är.

Moments in London. Med Pippi.
 




kärlek.


om saknad.

Det går inte att fly. Inte från någonting.
Idag kom saknaden ikapp mig. Den har varit nära förr, sprungit  och jagat mig likt en 100-meterslöpare i ett stort mästerskap, travat på, nästan lika fort som Victory Tilly i ett viktigt lopp. Men, den har aldrig hunnit ifatt mig. Alltid har jag legat steget före. Vetat vad jag ska ta mig till för att aldrig någonsin låta den snudda vid mig.
Spontanitet och människor. Ni. Ni fina människor. Herrejösses vad det hjälper. Jag är bra på både och. Det spontana är nog medfött, men att lyckas hitta genuint fina människor är svårt. Jag som ogärna släpper in nytt folk på livet, åtminstone nära inpå, har på något sätt lyckats finna er ändå.
- Människokännare?
- Kanske.
Sen råkade det bli tyst. Jag hör datorn surra, fåglar, otäcka, oförutsägbara, äckliga fåglar som kvittrar, en bildörr som slås igen, min tankeverksamhet. Jag hör den. Läskigt.
Du såg din chans. Du kom ifatt mig. Grattis, då.
Jag vet att du bränns, sticks, smärtar, plågar och skadar mig. Ärr. Ja, det får jag också av dig. Förbannade saknad.
Det är mycket jag saknar. Det mesta alldeles för privat, intimt och jobbigt för att skrivas ned här.

Något jag öppet saknar, så mycket att det gör ont, så mycket att man får en klump i halsen av vissa låtar, bilder och texter, är er - fantastiska tyskjäklar.

ni gör mig lycklig.

kärlek.

om hoffmaestro & annat skönt.

I helgen har jag ätit lunch? Middag? Vad man nu äter klockan 16.15? Med Hoffmaestro. HELA Hoffmaestro.
Jag var så hungrig att jag knappt såg dem när vi entrade sportbaren för att kika på VM.
Nåja.
Efter det gick jag och lyssnade på Hoffmaestro.
Sen kramade jag hela Hoffmaestro.
Tyvärr så har jag inte efterfestat med Hoffmaestro. Men, jag är rätt så nöjd ändå ska ni veta.
De är så fina.
Skinnhatt.
Bästa Hoffmaestro.




Sommaren är bra.
Jag blir ompysslad av allt och alla.
Jag älskar att vara liten.
Malin Aggemo, min forna flatmate och alldeles fantastiska vän befinner sig på Öland. Ska jag träffa henne i helgen? OM jag ska.
Malmö är inplanerat. I mitt huvud och i min almanacka. Hej kusiner, Miro och massa gamla mäklarvänner!

Btw Miro, du kan pallra dig hem från Vimmerby snart, så det så. Straaaaaand. Strand i Borgholm, du vet. Se så, kom hem nu.

kärlek.

om tanken.

- Hu gick de idau gumman?
- Det gick okej.
- Tuur de, ja haur grunnat på da hela daun. Kunde knappt sova igår.
- Det gick fint. Men jag vill helst slippa göra om det igen.


kärlek.

om lite som har hänt.

Jag blev kär i Gotland. Förlåt Kalmar.
Okej, inte kär. Men åtminstone betuttad.
Nåja.
Pappa ringde för att höra hur helgen hade varit osv.
- Hu haur ni hauft de?
- Bra Pappa. Jättebra.
Pratar massa strunt.
- Då ses vi imoun då?
- Ja. Men du? Hallå?
- Jau.
- Jag vill nog flytta till Gotland.
- Hahahahahaha.
- Ehh?
- Hörrödu Tilly. De kommer en vinter te Gotland också. Fyy sauutan va de blåser där på vinteern... Häärreguud. Du haur såna saker föur dig. Nää, fy sautan. Och du, livet gåur inte bara ut pau å festa.

Om man hade fått betyg i sunt förnuft hade du förmodligen fått MVG, lilla pappa.

Jag var kanske inte helt allvarlig när jag sa detta. Så nej, jag ska inte flytta till Gotland.

Idag skulle pappa lära mig att tanka bilen. Ännu en gång.
Det hela har blivit en stor grej, lång historia, men när jag inte har tankat bilen på länge så blir jag nervös och pappa måste lära mig. Igen.

Vi åker iväg. Lite bråttom för pappa ska iväg och se Kalmar FF slå Streymur.

- Nu e ju tanklååcket pau din sida.
Jag kör upp, vi går ut, pappa visar hela processen med kortet och pumpen osv. FEL SIDA.
- Sautan. Då får du köra ut igen.
Jag kör ut. Kör runt pumpen och ställer mig på andra sidan. Pappa vinkar hejvilt.
- Veva ner ruutan.
- Ja?
- De e ju fortfaurande samma sida. Klåpare.
Jag har tydligen bara kört runt pumpen. Fortfarande fel sida, när det kommer till det där med tanklocket.
- Oj. Ehehe.

Vände och donade. Pappa vinkade som en trafikpolis. Duktig. Det gick bra, till slut.
Väl på plats så slutar kortmaskinen att fungera. Oh shit.
Gick inte med något kort.
"Vänta
Kontroll pågår..."
Dö maskinjäkel, dö.

Bråttom till matchen.

- Men du Tilly, här haur du pengar så draur du me ditt kort imorn istället.
- Åh nej.
- Men de klaurar du galant.
- Ja, jag får väl gå upp en timma tidigare.
- Jau, kanske lika bra.

Angående min felkörning runt pumpen så upptäckte jag precis att jag fortfarande har mina skor på mig, trots att jag har varit hemma i ett par timmar. Bra Matilda.

Jag har solsting. Punkt.

Tack pappa. Vad skulle jag ta mig till utan dig?


Pappa till höger.


kärlek.

RSS 2.0