om att lita pa manniskor.

Inga svenska bokstaver, men det far ni leva med.
Jag har flyttat, till ett vandrarhem sa lange. Det har gatt bra, kanns bra, eller ja, helt okej i alla fall. Jag ar inte sa krasen av mig antar jag.
Det ar mycket folk har och sant gillar vi.
Jag borjade prata med en tjej fran sydkorea som bor i samma rum som mig, vi gick ner till "samlingsrummet" tillsammans. Hon ville ga ut en runda, kopa mat och lite annat, sa nu sitter jag har med hennes dator.
Vem lamnar ut sin dator till nagon man pratat med i max fem minuter? Hur kan hon lita pa mig?
Hmm, det kanske bara ar jag som ar sa fruktansvart skeptisk mot nya manniskor, jag litar knappt pa nagon. Borde nog ta efter den har tjejen (vad hon nu heter).
Anledningen till att jag sitter vid hennes dator ar att min ar knasig. Den hittar inte det tradlosa natverket, trots X antal tryckningar pa den-tradlosa-knappen och rad fran olika manniskor sa forstar jag inte vad felet ar.
Imorgon maste jag ga med den till nagon datorbutik. Dar lagenheten ar (som jag har bott i hittills) finns bara en massa arabaffarer, jag har inte orkat forsoka forklara for dom vad felet ar och jag vet inte hur man byter sprak pa datorn. Det kan kanske tyckas att jag har fordomar, da far det vara sa. Jag har absolut inte det i manga fragor.
Imorgon ska jag i alla fall till en datorbutik dar engelska killar jobbar.
Jag borjar jobba imorgon ocksa, forsta dagen, hoppas det gar bra.

karlek.

PS. Det kanns konstigt att inte kunna flumma sig till somns med er i lagenheten. Men vi ses snart!

om namn och smeknamn.

Jag har alltid kallats Tilly. Och Bysse. Bysse var mitt första smeknamn, från början Bajsebyss.
Pappa är mannen bakom i princip alla mina smeknamn, och jag gillar dom, skarpt. Tack pappa!
Bajsebyss blev Bysse någon gång under mina tidiga år, någon ska tydligen ha frågat vad jag hette och jag svarade:
- Bysse.
Förståeligt tycker jag, Matilda är sjukt svårt att uttala när man är liten.

Tilda var rätt så vanligt att jag blev kallad under mellanstadiet, det kändes häftigt.
Så, när jag väl blev tillräckligt mogen för att skaffa ett lunarstormkonto, ville jag givetvis ha med tilda i namnet på något sätt.
På landet var vi lite efter med det mesta, likaså med lunarstorm. "Tilda" var självklart upptaget, likaså "Tildaa" och "Tilda_". Det kom upp alternativa namn som var lediga.
Minns tyvärr inte så många, men det kan ha varit något i stil med:
Kramtilda
Tilda_soet
Gos_tilda
Party_tilda
osv.

PussTilda kom upp. Det kändes inte helt rätt. Jag var tvungen att göra lite ändringar, för att det skulle mer jag liksom.
Puzztilda_88 fick det bli. Så hette jag, länge.
Fick för mig att min mail och mitt namn borde ha ett samband, och så blev det.
Puzztilda_88 byttes ut mot MissTilda för ynka 10 kr.

Misstilda är förresten mitt smeknamn här i London, Malin såg mig logga in på min hotmail, fnissade lite och smeknamnet uppstod.
Det där med mailer och namn är känsligt, men jag gillar Misstilda, så jag tackar Malin för det.

Vi har andra här i lägenheten som har haft betydligt "skämmigare" namn än så, och till och med lagt ner sin mail pga det, eg_fboll *host host*.
Att skämmas för sin mail är inget man behöver göra, det fanns nog någon tanke bakom den när man väl skaffade den. Eller?

kärlek.

om kycklingstället.

När vi köpte kyckling, och massa vitlökssås, häromdagen ni vet?
Glömde nästan bort vårt samtal om Erika. Vår Erika alltså.
Man får ju, som ni säkert vet, oftast vänta på sin mat när man har beställt. Vi brukar fördriva tiden med att prata, mest en massa strunt, tjafsa med araber (läs: bli utskälld av araber för att vi pratar svenska) eller bara vänta.
I fredags pratade vi med kökspersonalen, dom verkade trevliga. Vi började prata om Erika, hittade på historier om henne och hon höll faktiskt minen, pga alkoholen i blodet?
- Our friend here, Erika. She's famous. She's from Sweden, but moved to South Africa and became an actress.
- Wow, that's so cool!
- We know. She's in a lot of movies.
- Awesome.
- She had to move here, because she got too famous in South Africa.
- Can I kiss you Erika?
- No.

Svenskar har ett väldigt gott rykte här i England. Pålitliga, duktiga på engelska, på att jobba och massa andra positiva saker. Vi känner att det är på tiden att dessa rykten sätts på spel, leva lite på kanten så att säga.
Det funkar utmärkt hittills. Ingen fattar något.

kärlek.

om andedräkt och annat.

Jag går på intervjuer. Om dom nu kan kallas det.
Det är mer som speed dating fast utan att försöka framkalla några känslor.
Igår fick jag stå och prata med Daniel. I ett kök. Mitt på golvet. Någon stekte bacon, någon annan tittade på mig och log, och där stod jag och berättade om mina tidigare jobb, i sisådär 2 minuter, säkert mindre.
Sen halkade jag till i olja som någon spillt ut. Jag höll mig på benen i alla fall.

Min andra intervju igår var den mest normala hittills av alla jag har varit på här i London. Den innehöll ett papper med lite punkter, stora och små bokstäver var blandade. 
Men, jag fick i alla fall sitta ner med chefen, som en riktig intervju. Visserligen inne på cafét bland deras gäster, men ändå.
Det gick bra, hon gillade mig, sa att jag var trevlig, söt, bra CV, duktig på engelska och kommer i tid.
Hon skulle ha 30 intervjuer till samma dag, men har jag tur kanske inte alla dök upp eller passade till jobbet.
Vi får se. Vi får se.

Jag trivs i staden, med människorna jag umgås med. Men det är mycket som är påfrestande, boendesituationen, att jag flyttar hit när det är sämst tid att söka jobb, har visserligen fått jobb, men vet inte om det kommer att funka av olika anledningar, att alla har bott här länge, har sina rutiner, att jag liksom är ny och själv på det sättet.
Det brukar alltid lösa sig, och jag hoppas att det gör det.
Får lite panik över att jag "slösar" bort mitt liv på att inte göra något vettigt, så jag kompenserar det med att söka utbildningar till hösten, fast det känns ändå inte riktigt bra.

Tragiskt inlägg, sorry about that.

Något ännu mer tragiskt är att vi, efter vår utekväll på favoritstället KOKO, åt nattkäk. Någon kyckling med vitlökssås, jag bad givetvis om extra sås.
- I feel sorry for your boyfriend, hehe.
Verkligen kul. Såna repliker som är gömda frågor. Jag skrattade bara.
- You have a boyfriend?
Fick min påse med mat.
- Thank you, have a good night.

Det tragiska med det hela är att jag knappt står ut med min egen andedräkt idag. Fräscht.
Matkillen kunde istället sagt:
- I'm gonna feel sorry for you tomorrow.
Då hade han haft rätt.

kärlek.

om tvångstankar.

Jag har, så länge jag kan minnas, mer eller mindre alltid lidit av tvångstankar. Det är obehagligt och extremt påfrestande ska ni veta.
Trots att jag vet att inget speciellt kommer att hända om jag bara kollar att ytterdörren är låst en gång istället för tre, så kollar jag den tre gånger. Även om bara min ena armbåge skulle nudda personen i kön framför mig, så vill jag nudda den med andra armbågen också, det känns som jämvikt för kroppen på något sätt.
Skulle kunna göra en liten lista med alla saker jag har haft för mig i mina dagar, men det finns varken ork eller tid till det just nu.
Vill dock påpeka att mina tvångstankar kanske inte är riktiga tvångstankar då de ändrar sig, försvinner och ibland även glöms bort. Det kan gå månader och säkert något år ibland utan att jag tänker på såna här saker.
De flesta av mina tvångstankar har också ett hem, där tvångstanken uppstod och har utförts, där har den också blivit kvar. Alla lås behövs inte kollas tre gånger, det vet jag. Och i alla städer behöver man inte nudda en person med båda armbågarna, så det så.

Igår fick Erika rent ut sagt känna på en ny "tvångstanke". Ett stort blåmärke pryder hennes lår/skinka och jag kände mig verkligen tvungen att trycka på det, X antal gånger.
Det är som att blåmärken ropar på mina fingrar eller nåt. Ond är jag.
Detta har för övrigt hänt förut, annars vore det ju inte en tvångstanke. USA var landet, Anja hette den utsatta och stort var blåmärket.



kärlek.

om helgen.

Vi har varit ute i helgen, såklart. Mer lyckad utekväll får jag gå långt tillbaka för att minnas.
Det var en sån härlig stämning, liveband, mycket människor - snygga sådana, grym lokal och tjejerna jag gick ut med är riktiga pärlor, allihopa.
KOKO hette stället, och det är ett ställe som förhoppningsvis kommer besökas igen.

Vi startade "hemma" i lägenheten med vin, groggar och andra alkoholhaltiga drycker. I brist på kortlek börjar vi alltid leka charader där Paradise Hoteldeltagarna i 90% av fallen står på lapparna. Underhållande.
Två tjejer som var på Londonbesök lärde oss dock en ny lek, någon slags frågelek.
Man skrev ner en fråga, drog en lapp, läste frågan och gav lappen till den som man tyckte att det passade in på.
Jag lyckades bl.a. bli ägare av denna, med kommentaren: "Det var ju inte alls svårt att ge denna till rätt person."
Dags att försöka ändra på sitt rykte? Eller?



kärlek.

om meningen med frustrationen.

Igår var en dålig dag, dåliga nyheter, dåliga vibbar, dåliga tankar. Dåligt, dåligt, dåligt.
Jag är fortfarande väldigt frustrerad, lite arg och en aning ledsen, men mest förundrad över hur människor har mage att göra så här.
Jag har i alla fall bestämt mig för att vända det här jobbiga till något bra.
Oavsett hur det går och hur allt löser sig så kommer det bli bra, eller åtminstone kännas okej.
Allt har en mening, right?
Jag känner mig ganska glad idag trots allt, det passar inte riktigt mig att vara arg och ledsen.

Erika pratade i sömnen inatt, om en gammal högstadielärare, barndomsböcker och annat smått och gott så jag somnade med ett leende på läpparna. Hon är bra hon.

kärlek.

om ägg.

Sen jag kom till London har jag ätit 15 ägg. 15 stycken hela ägg. Fattar ni hur mycket det är?!
Jag har bott här i ca en vecka för er som inte har hängt med, så ett snitt på 2 ägg om dagen ligger jag just nu på.
Ägg är gott. Helst kokta, med massa salt.
Men, igår sa någon smart till mig att man bara får äta ett ägg om dagen annars är det dåligt för kroppen, främst för ens kolesterol.
Vad ska jag nu äta?

Åh, och förra veckan åt jag och Erika spagetti och köttfärssås 4 gånger.
Idétorka på matfronten med andra ord.
Hjälp?

kärlek.


update.

Åt just två till. 17 ägg, gött.
Och Erika ska köpa köttfärs och spagetti på vägen hem sen :)

om frustration.

Jag blir så trött. Trött på människor som inte håller sina löften.
Allt måste lösa sig i eftermiddag, annars vet jag inte vad jag tar mig till.
Vill så gärna vara kvar här.

kärlek.

PS. Familjen, kan ni ringa mig efter kl. 12 någon gång idag? Engelsk tid. Så efter kl. 13 er tid. ♥

om kylan.

Kan det bli lite kallare, tack.
Så kallt att det sticker ännu mer i benen när man är ute och går, och så kallt att jag avlider i min vårjacka.
Står absolut överst på min önskelista just nu, jorå.

kärlek.

om första veckan.

Söndag. Exakt en vecka sedan jag tog mig till London.
Veckan har gått fort och innehållit en massa blandade känslor, minst sagt. De flesta har dock varit bra.
Jag har hunnit provjobba och tacka nej till det erbjudandet, sökt massa jobb, fixat intervju, umgåtts med härliga människor, festat och klagat lite på vädret. Kaffe också, det har jag druckit, i massor. Mest från Starbucks.

Söndagen har hittills varit lugn, de flesta har tagit sig upp ur sängen, om så bara för att hämta vatten och säga "jag ska aldrig mer dricka alkohol", så lever vi.


 


kärlek.

5 minuter senare...

Yeehaaa...


om dagens väder.

Jag har bara vårjacka med mig.
- Kul?
- Oja.



kärlek.

om öppningsfraser.

Idag gick jag förbi en portvakt, han sa:

- Hello babe.

Vad svarar man?

Jag log bara.

kärlek.

PS. Han var inte arab.

om araberna.

Jag har fått reda på att araberna tänder på allt som inte bär burka.
Fan, jag som trodde att jag var speciell.

kärlek.

om första dagen.

Jag gillar London. Kärlek vid första ögonkastet?
Har strosat runt lite idag, kollat läget, druckit kaffe på starbucks, fixat och donat med mitt CV och bara njutit.
Imorgon ska jag söka jobb, gå till banken och lite annat, wish me luck!

Förresten, i vårt område bor det typ bara svenskar och araber. Och Tony Blair. Oxford street ftw!

Araberna visslar på mig trots att jag är brunett och brunögd. Gött.

kärlek.

om london.

Ett litet livstecken.
Resan gick bra, bilfärden till Nyköping gav Erika chansen att visa sina geografiskills.
- Vi är fortfarande i Kalmar län va?
- Mmm...
10 minuter senare.
- Sjukt att vi fortfarande är i Kalmar län!
- Ehh?
15 minuter senare.
- Asså, shit. Kalmar län är ju typ hela småland.

London verkar inte ha imponerat helt mycket på den tjejen, när Kalmar län var allt hon kunde prata om...

Vi kom fram i alla fall, blev uppraggad av någon kille. Han var söt. Inte rödhårig, inte halvfet, ingen fotbollshuligan(?). Måste sluta med mina fördomar.
Det var kaos på tågstationen och tunnelbanan, jag körde över en gigantisk killes fot, fick inte stryk. Vi tog taxi till lägenheten, det kändes konstigt att åka på vänster sida, men chaufförren skrev sms hela vägen och vinglade ett flertal gånger över på höger sida, det tackar vi för.

kärlek.

om den hemliga protesen.

Jag ska dela med mig av en hemlighet.
Min syster är enbent.
Och så bär hon min gamla klänning från det sena 90-talet. Den som jag bar när jag gick brudnäbb åt tvhandlarens dotter...
Snyggt.
But we love you!!




kärlek.

om avskedsmiddagen.

Middag med familjen idag, någon slags avskedsgrej eftersom jag flyr landet imorgon.
Jag hade massor att berätta för systrarna som vanligt. Fester som kan liknas vid någon stor orgie, dåliga raggningsförsök och massa annat (stackars pappa). Inte så passande samtalsämnen enligt familjen, men jag vill alltid dela med mig av saker och ting. Det är därför dom finns?
Nu åkte äldsta syrran nyss hem, det var lite sorgligt, men vi borde vara vana vid avsked nu. Besök i USA hit och dit har gjort mig härdad (om man nu kan bli det).
Hon var ledsen i alla fall, lät som hon skrattade först. Men det var riktiga tårar.

- Men gråt inte, vi ses ju snart igen. Du kan ju komma i vår när du vill.
- Ja, men det är sorgligt lilla Bybbe.
- Äsch, jag åker ju inte iväg så långt.
- Nää, jag vet men ändå.
- Men kom i Februari sen, när du fyller år kanske?
- Ja, jag vet. Jag har mens. Förlåt.

Misstänkte att det var någonting annat som orsakade dessa tårar :)

Sen skrattade vi och sa några fraser på tyska. Precis som vanligt.

kärlek.

om mitt 2009, update.

Jag blev brunett också, och det kändes bra.



om mitt 2009.

Ännu ett "allvarligt" inlägg. Men det tjatas ju och härjas om mitt år.

Ett av mina bästa år, någonsin. Större delen av året har spenderats på resande fot, kanske därför det har varit så lyckat?
Bilder säger mer än ord, men jag kör lite både och.

Glömde nästan varna: Det är mycket Matildabilder.

  
Min första vecka av 2009 spenderades i Miami. Fest, fina vänner, sol, bad, snorkling och mer fest.

Var "hemma" någon vecka i San Jose, sen kom syrran på besök. San Francisco och Hawaii stod på schemat.
10 underbara och välbehövliga dagar. Jag fick ny energi på något sätt.

 


 

I slutet av Februari hittade jag och Lucia vägen till L.A. och Palm Springs. Grymma dagar med fest, trevligt sällskap i form av två svenska Kalmarkillar, sol, sightseeing, you name it!



4 timmars bilfärd upp i bergen tog oss från soliga San Jose till kalla och snöiga Lake Tahoe. Mars 2009.

  
 
 
 

Sen väntade en dötid, om man bara tänker på resande, men jag hann med många (och galna!) utekvällar, hemmakvällar, dejter, jobb, träning och annat som ingår i det vanliga livet.

Sommaren kom, den var efterlängtad. Inte pga värmen, den fanns ju året om, men allt är så mycket lättare på sommaren. Lycka. Och så fick man vara mycket ledig.

 


Syrran kom på besök ännu en gång, vi möttes upp i New York och shoppade så att det räckte och blev över. En vecka i storstaden. I ♥ NY.

 


Kathrin och jag såg på grym fotboll. FC Barcelona ♥

Dagen efter fotbollsmatchen satte vi oss på ett plan mot Mexico. 8 dagar i ett paradis, grymmaste klubbarna jag någonsin varit på, öppen bar, underbart väder, pure happiness.
Perfekt avslutning på mitt år i USA.

 


Kom hem till Sverige den 25 Augusti, men saknade solen och stack till Cypern en vecka.
"If you say: Ayia... We say: Napa!"

 

Grekisk gud?



Efter detta har det varit mycket catching up med gamla vänner, jobb, fest, umgänge med familjen och annat trevligt. Hösten har varit bra.

Igår firade jag in det nya året med nya och gamla ansikten, alla lika uppskattade.
Både förfesten och "festfesten" var grymt lyckade, och jag kunde nog inte önskat mig själv ett bättre sätt att börja 2010 på. Somnade i sked med världens finaste runt 06.00.

2010 kommer bli, om möjligt, ännu bättre än 2009.

Första halvåret spenderas i London, med start på söndag!


kärlek.



RSS 2.0