mer malmö.

Jag hade det bra i Malmö.
Jag blev sjuk, självförvållat, en bar fylld med alkohol i ett vardagsrum är inte bra.
Jag missbrukar numera orden "lukrativ", "riklig" och "åh naj!". Avslutar även namn med -ersch.
Jag känner ett konstant sug efter att spela SSBB. Konstant. Jättekonstant.
Jag fick träffa Oleg, han som alla har snackat om men som ingen knappt sett till, typ som Jesus. Det kändes stort.
Jag gillade alla krapparna.
Jag har fortfarande ont i röven efter den där djävulska handduken med en knut på och det nyinköpta skohornet.
Jag SKA lägga ut bilderna på facebook och tagga er. (Ni är värre än tjejer med sånt där)

Och Miro, TACK för din gästvänlighet (åtminstone i slutet av veckan), snälla och kloka ord osv. Du är galet bra.















kärlek.

om malmö.

Jag är omgiven av extrema mängder testosteron, vi spelar tv-spel, dricker, jag springer iväg och kikar på spelningar, umgås lite grann med människor av samma kön, men inte så mycket. Jag trivs.
Den enda nackdelen är att i mina ansträngningar att hänga med i pojkarnas drickande och att försöka överrösta dem så har jag lyckats tappa rösten.
Men det är bara en bagatell, right?
Just det. Idag förlorade jag klunsingen om dagens diskning, för första gången hittills kan tilläggas, Miro såg mycket nöjd ut och tog ut en kopp ur skåpet, spottade i den och ställde den i diskhon.
Man måste älska att vara kvinna.

kärlek.

......

Jag sticker över till världens bästa granne.
Där kommer det bjudas på mat och hembakat.
Bortskämd? Jotack.



kärlek.

om götelaborg.

Jag skulle kunna trampa runt i lera, umgås med människor jag tycker om, dricka billig öl ur plastmuggar och dansa som om ingen såg mig, i all evighet.
När hundratals människor står och hoppar, sjunger och tillsammans blir ett med musiken som spelas.
Jag älskar't.
Talar givetvis om Way out West i Göteborg, där lördagen spenderades.
Bilder kommer.

Vet ni?
På fredag sticker jag till Malmö och ska leva festivalliv i en hel vecka.
Musik, musik, musik, musik.
HELLO LIFE, I LOVE YOU.

kärlek.

om någon fin.

Jag älskar våra kvällar.
Sex And The City, att få lätta på hjärtat, skratta, vara allmänt lama, jäklas med Beckis och umgås med din familj som om jag vore en del av den.

För några veckor sedan höll du min hand och jag raderade över ett halvår från min mobil. Det kändes inte ens jobbigt, för det var din hand jag höll, och du var där.
Sen skrattade vi bara.

Fina, fina (och lama) du.
Kom och bo hos mig i Kalmar i höst, bo hos mig, massor.


Tack Beckis för lånet av bilden, och förlåt för att jag inte frågade först.

kärlek.


om min danskarriär (och hur jag fick kämpa för att den skulle komma igång).

Jag har buggat, en gång i tiden.
Ja, skratta ni. Det känns otippat va? Inte riktigt Tilly. Men så är det, ja, eller var det.
Antar att jag började göra spontana och inte så väl genomtänkta saker så fort jag fått börja skriva min ålder med två siffror.
Jag och Jenny, lekte, som det hette på den tiden. Varför och när slutade man använda det ordet btw?
Jag satt väl i min egna lilla värld, som vanligt.
- Hallå. Ska vi börja bugga eller?
- Ehh, ptja...
Och så började vi ringa runt.
Jenny hittade en buggpartner relativt snabbt, för mig var det värre.
Nästan så att jag får dåligt självförtroende av att skriva det nu... :S
Ringde, ringde och ringde.
- Hej det är Matilda. Vill du börja bugga med mig?
- Hej det är Matilda i fyran, vill du börja bugga med mig?
Frågade jag nog till och med, för att pojkarna med all säkerhet skulle veta vem det var som ringde.
Visserligen var jag den enda Matilda på hela Alsterbro skola, men bäst att vara tydlig.

Men så, till slut, svarade Simon ja.

Vi buggade i tre terminer, sen blev det dags för att tävlingsdansa. Då drog vi oss ur.
Riktigt SÅ duktiga var vi inte. Faktiskt.



kärlek.




om stalkers.

I december någon gång förra året skrev jag ett mail till mina tyskar, gammalmodigt kan tyckas, men vad ska man göra?
Nåja.
Mailandet har fortsatt, fortsatt och åter fortsatt.
Vi uppdaterar varandra om allt som händer i våra liv. ALLT.
Och karlar, män, killar, är givetvis ett hett samtalsämne.

I det senaste mailet hade en av tjejerna skrivit följande:
...and about the guys...
Okay, the one guy I met in England, the cricket player from Birmingham obviously stalked me like hell. He found my homephone number somewhere on the internet and called my homephone. My mum answered and her first question when I came back from England and Croatia: "Did you meet some stupid guy in England?"


Han bor i England och letar upp hennes tyska hemnummer. HERRE.
Killar är värre stalkers än tjejer. Punkt.

För övrigt känns det alltid som att jag är med i SATC eller Desperate Housewives varje gång jag öppnar min mail, eller skickar iväg ett mail till dem.

Note to myself: Sluta titta på så mycket serier.

kärlek.

om att vara blödig.

Youtube på gott och ont. Jag hittade ett gammalt klipp som jag har gråtit till.
Nu sitter jag och gråter. Igen.
Kalifornien är fint, förstår ni. Och jag saknar det faktiskt ibland.
Miami, Hawaii, Mexico, New York och massa andra ställen också, förstås.
Ibland saknar jag till och med att prata engelska.



- Du kanske ska gå och lägga dig nu Tilly.
- Va? Jag?
- Mmm, du pratar ju med dig själv. OCH skriver ner det som sägs i din blogg.
- Haha. Ja, det gör jag. Jag sov ju inte så många timmar inatt.
- Nää, jag förstår dig. Verkligen. Men, gå och lägg dig då?
- Just det. Ehehe. Sov gott då.
- Ja, men detsamma hörru.

kärlek.

om en annan reunion.

Okej. Nu blir det lite läsning för er och tid till att minnas.

Läs först HÄR

Och läs sedan HÄR

Träffade jag denna pojkusling på Strand igår?
Joråsåatte...
Vi satt mest och skrattade. Sen ville han ha mitt nummer, och jag gav honom det. Haha.

kärlek.

om strand.

Det sitter fast bitar av asfalt på mitt knä.
Ahapp, bara att gilla läget. Så kan det gå.

Just det, någon som vill byta huvud med mig? Bara över dagen. Inte?
Nähä.


kärlek.

om en slags reunion.

Planer, som ändras, blir lite bättre.
Nu ser söndagen ut på följande vis:
- Tagga
- Få finbesök av Marsha
- Tagga lite tillsammans
- STRAND

Det är faktiskt lite av en reunion.
En spontan Strandutgång tillsammans med Marsha har nämligen hänt en gång tidigare, för två år sedan. Den kvällen slutade hur lyckat som helst.
Spontant är bra. Väldigt bra.

NU KÖR VI.


Så såg det ut då, för två år sedan, alltså.

kärlek.

om en dröm.

Du kom tillbaka. Och det var nästan som på riktigt.

- Matilda, hur är det nu? Du ser så pigg och glad ut. Och vacker är du.
- Jag mår så bra. Det var länge sen. Jag saknar dig.
- Jag saknar dig också, hela tiden. Jag önskar att jag fick vara mer med er.

Vi satt tillsammans på en stor trägunga. Den satt fast i ett träd av okänd art, jag är ju så dålig på sånt där, men du visste säkert vad det var för träd.
Livet kändes så enkelt. Som om ingenting spelade någon roll. Ingen stress, ingen oro, ingenting jobbigt.
Vi gungade. I bakgrunden såg man Hollywoodskylten skymta.

- Jag får se alla ställen där du har varit, Matilda. Det är nästan som att vi har varit i hela världen tillsammans. Och jag är så stolt över dig ska du veta. Du tar för dig, gör precis vad du vill göra, samtidigt som du bryr dig så mycket om alla andra. Du kommer att lyckas, med vad du än gör, det vet jag.

Vaknade.
Med gråten i halsen, såklart.
Men, det var fint.
Tack.

Jag saknar dig, älskade mamma.

kärlek.

RSS 2.0