om nattliga samtal.

Vi pratar i sömnen. Jag och Edit.
Oftast var för sig om våra egna saker, men, häromdagen blev det en konversation av det hela. En kort sådan, men ändå.

Jag säger någonting. Ingen hör vad.
Edit svarar:
- Men, han sa ju cappuccino!
Jag börjar febrilt leta efter kvittot där det står cappuccino på. Ett kvitto som givetvis inte kan hittas i min säng.
Vaknar, kallsvettig och nervös.
Edit vaknar också.
- Åh, jag trodde jag pratade med Fia.

kärlek.

om bloggtorkan.

Jag är lycklig.
Då behöver man inte sitta framför datorn och skriva av sig. Definitivt inte berätta om roliga, sjuka, fnissiga eller konstiga saker som händer, för nu händer det inte sådant ibland, utan hela tiden. Förstår ni? HELA TIDEN.
Konstant leende på läpparna, så det så.

Jag har fått ledigt på lördag, utan att be om det, och som det ser ut nu, även nästa lördag. Lite bittra och avundsjuka kollegor, men jag tackar och tar emot denna lediga dag utan några diskussioner. Jag har fått för mig att jag gör ett bra jobb och på så sätt är värd det.
På tal om jobbet så har jag sett till att jag får använda gymmet där, helt gratis. En sådan grej gjorde att min tillvaro blev, om möjligt, ännu bättre.

Hyde Park är helt fantastiskt i solskenet, med fint promenadsällskap och tama ekorrar så känns det nästan som på film.
Trots att hemlängtan för någon vecka sedan var stor, och det är den i vissa stunder fortfarande, så har jag insett hur mycket jag gillar den här staden.
London är kalas.

kärlek.

om armarna.

Jag har överrörliga leder, i såväl fötter som armar och händer. Inget jag lider av direkt. I helgen blev jag till och med klappad på fötterna av Märta, samtidigt som hon sa:
"Dom är så söta dina fötter, jag var tvungen att känna på dom."
Kan vara rätt så trevligt faktiskt.
Tills det kommer till det där med foton.
Äldsta syrran har samma problem. Det är svårt att posera snyggt med överrörliga armar, leder, händer, whatever.


Det är mycket vanligt att handen ser kloaktig ut på bild.


En död arm.


En extremt lång arm?
Hanna längst upp till höger. Hannas arm näst längst ut till vänster, med brun tröja.


Senaste.
En klo till högerhand och en saknad vänsterarm.


Att gestikulera med sådana armar som vi i familjen Östergren har är i princip omöjligt.
Hanna gjorde ett tappert försök.

kärlek.

om systrarna östergren.

En ledig helg. Två systrar på besök. Massa kärlek.
Ni vet när man knappt behöver säga en hel mening innan man brister ut i skratt? Så har det varit, varje dag.
Äldsta syrran drabbades av feber och förkylning (krya på dig!), men trots det har vi ändå haft tre och en halv väldigt fina dagar.
När jag sa hej då och lämnade deras hotell för sista gången så kände jag något jag inte kan minnas när jag kände senast - hemlängtan.
Fint på ett sätt, men ack så jobbigt. Det finns väl inget botemedel mot sådant?
Måndag och jobb. Har nog aldrig varit så otaggad på att jobba. Upp tidigt, inga systrar i staden längre och en tio och en halv timmars arbetsdag.
Men, som alltid så gick det fint. Tio pund i dricks, trevliga kunder, solsken och The Kooks i mp3n när jag gick hem.
Det hjälper nog en hel del att det bara är cirka sju veckor kvar tills jag är hemma och får träffa min familj igen. Och att jag har så fina människor till flatmates, som gör vardagen så enkel.
Jag planerar saker också, resor och sånt där fint ni vet. Det kommer bli en bra början på sommaren.

På tal om mina systrar så har oron över att jag bor här i London varit stor.
"Klarar du dig hem nu?"
"Ska jag följa dig till tunnelbanan?"
Mycket av oron berodde nog på att vi bor på en så, ehm, internationell gata.
Sista meningen innan jag lämnade hotellet, och fick hemlängtan och allt det där:
"Matilda, nu tar du på dig luvan så dom inte ser hur du ser ut. Du har alldeles för bra gener för att gå på dom här gatorna själv."

Jag tycker om er.

kärlek.

om stjärten.

Igår fick jag för mig att mina rumpa var mindre fast än vanligt, och beklagade mig såklart.
- Får vi kalla dig SS?
- SS, som i slapp stjärt. Hahahahaha.
- Ehehe. Kul, ni kanske ska stötta mig?
- Men den är knappast slapp MissTilda.
- Jo, det är den. Eller, den är i alla fall inte lika... Mustig som förut.
- Få känna.
- Okej.
- Den är inte slapp!

Antingen är jag nojig för att jag inte har tagit trapporna upp till lägenheten varje dag, pga min 2? 3? veckors långa förkylning, eller så stämmer det att min bakdel har blivit slappare.
I vilket fall så hade nollåttorna givetvis en lösning på det hela. X antal rövövningar, utfall, lutningar, stretchningar, you name it.
Idag kan jag knappt gå - träningsvärken från helvetet.
Tack hörrni!

kärlek.

Note to myself: Sluta kläm på dina egna kroppsdelar.

om svenska behov.

Några fina flatmates åkte iväg till Brighton i helgen, de passerade Victoria Station, och där fanns det; lösgodis. Candy King. Karamellkungen. De köpte, njöt, skvallrade till oss om sin fina upptäckt OCH lade upp bilder på facebook. Varför vänner, varför?
Vad gör jag och Josse åt saken?
Vi tar på oss promenadskorna och traskar dit, en måndag som denna.
Inget tunnelbanekort, inget busskort, bara promenadskorna. Motion (läs: småländska snåljåpar).
Jag vågar inte berätta hur långt vi gick, men hörrni, det var värt det, trots bristen på lakrits.



Kvällens samtalsämne har varit, just det, karamellkungen.
- Han är en fin kille. Karamellkungen.
- Mmm, ställer upp i alla väder.
- Han har aldrig huvudvärk och bangar aldrig.
- Får mig alltid att komma i munnen.

Vi är så kvinnliga.

kärlek.


om kunder.

Kunder. Jag älskar kunder, mest för att de hjälper oss att dra in pengar till företaget, men också för att de ger dricks som går direkt till mig och mina kollegor.
Vissa kunder är speciella. Idag var en sådan dag då de flesta var speciella.
Den ena ville bestämt beställa från middagsmenyn trots att det var lunchmenyn som gällde, när vi sedan frågade kocken extremt snällt om han kunde göra ett litet undantag och servera middag klockan 13.00 och han sa ja, så ville kunden helt plötsligt inte äta längre. Han lämnade restaurangen med orden:
"This is bad, reaaaal bad"
Jag är glad att jag inte var närvarande när detta hände.
Den andra kunden kunde inte ett enda ord engelska, pekade sig fram och det hela blev som en lek mellan mig och honom, jag blev fnissig, såklart. När han var klar hade jag nästan kramp i magen av alla sammandragningar den hade fått vara med om.
Sist men inte minst har vi han-som-tror-att-han-är-så-rolig-kunden. Det finns gott om sådana.
Idag löd "skämtet" på följande sätt:
- Matilda... Where are you from? 
Förresten, jag har äntligen fått en egen namnskylt och behöver inte kallas Sam längre. Det har varit lite genant att förklara för alla svenska kunder att namnskyltarna beställs från Skottland och att det tar ett tag innan de kommer. Jag trodde inte på den historien, det gjorde nog inte chefen heller, fast det var han som kom på den. Det var nog en synonym till: Lathet eller glömska.
Nåja.
- I'm from Sweden.
- What part of Sweden?
- Ehm, like south east coast. Why?
- Kalmar?
- Yeah, how did you know? You're not from Sweden?
- One time I met this fortune-teller, she told me I'll marry a woman from Kalmar.
- Ehehehe...

Ungefär så har dagen sett ut, jobbmässigt.
På det privata planet så har dagen spenderats med städgrejer, utomhus och med Kristina.
Vi har en ny deal, Kristina och jag.
Om jag sitter med som sällskap när hon röker sin cigg så går hon ut och går med mig, hon tycker att hennes onyttighet med giftpinnarna jämnar ut sig med vår promenad. Bra tänk.
Lika bra tänkt av mig som säkert får i mig hälften av hennes rök när jag sitter bredvid. Men, vad gör man inte för promenadsällskap?

kärlek.


om snillen.

Tack och lov står jag inte för något utav nedanstående uttalanden:

- En cappuccino med mjölk tack.
- ...

- Jag har bott i Australien.
- Vad kul! När då?
- Från oktober till januari.
- Jaha, hur länge var du där?

Däremot har jag lyckats låsa min engelska internetbank.
Ja, jag skrev in fel lösenord alldeles för många gånger. Också rätt så skillat. Jag var inte full, bara utarbetad.

Idag har solen hunnit skina, det har störtregnat, snöat, åskat och blixtrat, allt på samma dag.
London är annorlunda - vi är inte riktigt oss själva i den här staden.

kärlek.

RSS 2.0