lediga dagar hörrni.

Morgonspinning med Erri.
Grill, sol, cola, fniss och musik i solen med Fridus.

Ibland får jag inte panik av ledighet.


om att aldrig växa upp.

För någon vecka sedan var jag en riktig klåpare.
Skulle pumpa bakdäcket på min älskade cykel.
Pumpade det på tok för hårt så slangen och ehm, ja, hela däcket sprack.
Ska aldrig mer låta mig själv pumpa däcken på min cykel.
Papi hämtade cykeln och lämnade in den på nån cykelverkstad, där han efter alla mina cykelincidenter säkert är god vän med alla i personalen.
Cykeln var fixad, papi lämnade cykeln till mig så jag kunde använda den igen.
(Så jävla bortskämd är jag)
Började jobba 07.00 morgonen därpå, hade suttit uppe och sett Bayern München slå ut Real natten innan, lagom trött så att säga.
På vägen till jobbet hoppar kedjan FYRA gånger.
Vad gör jag?
Ringer pappa.
Tyvärr hade han glömt sin mobil i bilen.
Men, det jag ville komma till.
Hur tänker jag?
Kedjan på cykeln hoppar. Jag ringer pappa. Vad ska han göra åt det?
Jag var helt övertygad om att han redan var på väg till jobbet, så vad ska han göra åt mitt kedjeproblem?
Ville nog bara höra: "Opp, opp, opp. Det är sånt som händer, vi får spänna kedjan ikväll, ring till jobbet och säg att du blir några minuter sen"
Med händerna fulla med olja kom jag in på jobbet 6 minuter för sent, inte så farligt ändå.
Vill aldrig växa upp och alltid tänka likadant.
"Det löser sig om jag ringer pappa"

Heja.

I förrgår skulle jag tvätta ansiktet samt borsta tänderna.
Spolade i karlns kran i lyan i Malmö, mitt spolande i kombination med lite stopp i handfatet gjorde att det snabbt blev vattenfyllt.
Ska givetvis hålla på med mobilen samtidigt som jag borstar tänderna...
Plums!
Ehm, jag kunde skaka ut vatten ur mobilen i ungefär 20 minuter.
Högtalaren fungerade inte.
Fanfanfanfanfan.
Torkade den på ett element över natten, fungerade felfritt på morgonen.
iPhone <3
Igår åt vi lunch på Hilton (dör så sjukt gott det var, desserthörnan var magisk).
Det fanns små knäckebröd med massa ostar, nötter och honung.
Nomnom.
Råkade lägga mobilen i en stor klick honung.
Bra Matilda.
Men den funkar fortfarande.

Värsta på länge var dock hemresan.
Alltså. Män som klipper naglarna är bland det äckligaste jag vet.
Jag är väl medveten om att ni gör det, men jag far illa av bara tanken på det.
Självklart sätter sig en kille mittemot mig på tåget OCH KLIPPER NAGLARNA.
Klöktes.
Skickade en bild på det till Kenny och han tyckte väldigt synd om mig.
Kändes lite bättre, men klöktes fortfarande.
Så lade han ner saxen.
Pfjuu, jag spydde inte.
Så tar han upp en nagelfil och filar naglarna.
Allvarligt, vem gör sånt på ett tåg?
På sätet han satt på låg både nagelbitar och "nagelmjöl" när han hade hoppat av.
Bitarna ramlade ner rätt så snabbt på golvet, men ser ni mjölet?
Förstår ni hur perverst det var?


.

Skaffat såntdära instagram dåva.
Tack vare Erri, såklart.
Misstilly heter jag om ni uppskattar blandade bilder mer än glesa uppdateringar i en värdelös blogg.

Alarmet står på 05.30.
Jobb 7-10, sen skola. Hoppla!
Men, jag är bättre på såna dagar än lediga dagar.
Mer om det en annan gång.
När jag inte är trött och svamlig.
Natti.


hårigt.

Mitt bruna (läs: råttfärgade) tråkiga hår fick sig en uppfräschning idag.
Råkade visst bli blond igen.


.

Första gången jag drabbades av kramp var det i ena vaden, den högra om jag inte minns fel.
Det var på högstadiet, vi hade varit på Sandra i Kalmar och dansat hela kvällen, härliga tider.

Morgonen därpå sa jag till pappa att jag hade fått en blodpropp i benet och att vi nog var tvungna att åka in till sjukhuset.
Kramp gör himla ont hörrni.

det där med frukost.

På mindre än en vecka har jag hunnit med en hotellfrukost med Erri och en brunch med karln.
Älskar att äta på morgonen.
Frukost kan vara bland det bästa som finns. Allt smakar så gott, kanske för att jag är världens hungrigaste tjej på morgonen, men ändå.
Borde sig unna sånt oftare. Äta ute på morgonen alltså. Värt.
På brunchen på Översten har dom massa frukt och en chokladfontän, hur lyxigt och gott är inte det på morgonen?

Nomnom.

 


Periodaren Matilda.

Jag får väldigt lätt dille på saker, främst mat.
Blir varje höst besatt av omogna clementiner.
Vissa veckor trycker jag i mig ett 24-pack ägg.
En del dagar äter jag frukost alla tre målen mat.
Osv osv.
Mitt senaste beroende är fruktsallad, vettigt vill jag påstå.
Med en klick kesella vanilj (läs: en halv burk) blir det ännu smaskigare.

Imorgon kommer Erri hit, då blir det räkor. Nomnom.
Mat är livet.


blivit med dator igen.

Glad tjej på Kolonigatan.
En vit Sony Vaio blev det.
Världens bästa pappa har jag.
Och nu har jag en kamera så jag kan skypea med Mallan och de tyska damerna. Hur fint är inte det?

Living on the edge.


Ps.

London var vackert, som vanligt.
Fin resa rakt igenom.
Kommer kanske bilder och så om jag får låna sladden till karlns kamera.


Kött fi fan.

Ni vet redan att jag och Erri gör en fantastisk köttfärssås.
Det är märkligt, jag har varit med i princip alla moment när den har tillagats varje gång, ändå blir den inte densamma när jag gör den själv.
Det är möjligt att Erri lägger en loska lite snabbt i den bakom min rygg, men ändå.
Nåja.
Igår fick Dente smaka på den.
En himla trevlig kväll som började vid matbordet och slutade med oss alla tre i en hög på soffan framför matprogram, Grey's Anatomy och Big Brother.
Har saknat de där två.

Just det.
Vid matbordet sa någon något som fick Erri att skratta så det rann cola ur näsan.
Sånt gillar jag verkligen.


.

Imorgon drar vi.
London.
Halleluja.
Knasigt att jag inte vandrat på Londons gator sedan jag bodde där med sex sköna bönor i en lya som ägdes av den sjukaste hyresvärden ever.
Inget Starbucks, inga strumpbyxor för ett ynka pund på Primark, inget Wagamama, inget Koko eller fniss på Edgware Rd sen dess.
Tror ni fattar - jag har saknat London.
Jag är nog lite sån, att jag behöver små saker att se fram emot, vintern (läs: våren!!) känns inte så himla lång då.
Det ska bli alldeles förträffligt att sitta på ett flyg i knappt två timmar istället för Öresundståget i tre och ändå få umgås med samma människa.

Djävulens påhitt.

Är ledig ett par dagar, både från skola och jobb, ni som känner mig vet vad det oftast innebär - sjukstuga.
Knäppt att det blir så, som om kroppen slappnar av när den blir helt ledig och suger åt sig lite virus som hämnd för att jag inte låtit den vila.
Nåja.
Lite hängig, snuvig, men mest täppt i kranen.
Nässpray är inte riktigt min grej, hört alldeles för många hemska historier om folk som blivit beroende och skräckexempel där det gått så långt så de har fått operera något i näsan. Polyperna?
Jag avskyr att bli opererad och framförallt sövd, har förvisso bara blivit det en gång, då var jag helt övertygad om att sköterskorna inte skulle kunna få mig att somna och det lät jag dom få höra.
Kaxig 15-åring med en helt skev och bruten arm som kört moped på ett olämpligt sätt.
Hör inte till saken.
Nässpray var det, ja.
Köpte mig ett nässpray innan jag och karln flög till Turkiet förra året, tittade inte så noga, det blev nåt Otrivintjafs. Det går ju rätt ofta på reklam.
Minns att jag bara använde det en dag, vet inte varför, tills jag testade det igår igen.
Otrivin menthol.
Lucifer själv måste ha skapat detta vidriga spray.
Kvävde ett par skrik och ögonen rann tills mascaran var utsmetad i hela ansiktet.
Är minst lika täppt i näsan idag, får ont bara jag tittar på flaskan.

.

"Slumpen är rätt så slumpmässig"
Fint när lärarna konstaterar sådana saker högt för sig själva på föreläsningar.

RSS 2.0